Hej! 

Alla som har varit i skolans miljöer vet att det är en evig kamp att ha rätt förväntningar på varandras beteende. Vad betyder detta? 

Eleverna förväntas ofta att anpassa sig efter sin lärares förväntningar, tempo, schema och instruktioner. Nu ska du lyssna. Nu ska du göra klart. Nu ska du flytta dig hit. Nu ska du vara i grupp med dem. Nu ska du äta. Nu ska du gå ut. Nu ska du vilja ha idrott. Nu ska du vilja ha matematik. Nu ska du vänta. 

Det är knappast alla som klarar dessa ständiga ändringar och långt ifrån alla som har lust att hela tiden göra som andra har bestämt att de ska göra. (Hur är det med dig själv på denna punkt?)

Samtidigt är det svårt för en lärare att anpassa sig till tjugofem olika elevers behov, tempo, intressen och sätt att lära sig. 

En del av vad jobbet betyder som assistent eller resursperson är att hjälpa barnet/eleven med dessa anpassningar. Utmaningen består i att förstå vems sida du står på! Är du där för att hjälpa läraren eller hjälpa eleven? Naturligtvis försöker du göra både och. Du uppmuntrar eleven att anstränga sig, följa instruktioner, lyssna noga, vara trevlig mot andra, hinna med det han eller hon ska. 

Samtidigt vore du inte assistent eller resursperson om eleven alltid klarade av att uppfylla skolans olika krav. Du måste ibland bli mer lojal mot barnet/eleven genom att visa mer tålamod, kanske dämpa tempot något eller meddela läraren något om barnets/elevens behov. 

Det är en svår balansgång. Det är omöjligt att säga till dig, ”Gör så här så blir det alltid bra.” En medvetenhet om detta givande och tagande och om dina olika lojaliteter kan ge dig en större förståelse för balansen du behöver hålla. 

Åtgärd

När känner du att barnets behov kommer i konflikt med skolans behov? Hur tar du upp detta och diskuterar med barnets/elevens lärare? Vad känner du igen från din egen skoltid gällande detta? Och om du är själv är förälder känner du igen balansen mellan krav, stress kontra tålamod och väntan?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg