Hej!
Om det finns en sak jag påminner om gång på gång när jag träffar dagens pedagoger är det att ”rutiner har alltid varit och kommer alltid att vara pedagogens bästa vänner.”
Förvånansvärt många barn kommer till skolan idag utan att veta ”hur skolan går till”. För att ge ett exempel är det inte alltid man vet vart man ska ta vägen. Oftast i ett klassrum, bakom en bänk eller intill ett bord, men ibland inte… man ska vara i slöjdsalen, musiksalen, idrottshallen, bildsalen, grupprummet, biblioteket, träna en pjäs i matsalen, grupparbeta i korridoren, sprida ut sig i olika myshörnor, ibland arbeta i grupper och ibland helt själv.
Ja, hur går man in i ett rum och hur går man ut? Hur står man i kö i skolrestaurangen – ja, hur äter man och konverserar man på ett artigt sätt i skolrestaurangen?
Det låter lite löjligt att skriva om detta basala agerande, men ibland – ibland – behöver man stanna upp och just se över de mest grundläggande rutinerna, för, till exempel:
– Att komma från rast in till skolan
– Att hänga av sig kläderna
– Att komma in i ett rum
– Att gå till sin plats
– Att hälsa
– Att vänta
– Att stå i kö
Artighet och att förstå sig på ”umgängesregler” i grupper är inte någonting man är född med, utan saker man lär sig. En del har det hemifrån, en del inte. En del lär sig på förskolan, en del inte. Många skolor har tydliga rutiner, förvånansvärt många har det inte. Se till att basrutinerna fungerar.
Åtgärd
Vilka basrutiner behöver din grupp träna ännu mera på och bli bättre på? Hur brukar du lära ut dessa basrutiner?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
