Kurs 6. Assistenter och resurspersoner

Del 1 av 15

Introduktion

Välkommen till en serie s.k. Fortbildningsbrev som riktar sig till assistenter och resurspersoner. Använd som underlag på interna studiedagar, APT-träffar och andra personalträffar. Syftet är att främja samtal om pedagogik, ledarskap och bemötande. Använd Fortbildningsbreven i den takt som passar er bäst. Fokusera på värderingar och beteenden som främjar er professionalitet. Lycka till!

Lycka till!

John

Hej!

Du behövs. Du har ett unikt och viktigt uppdrag. Du har ett kunskapsuppdrag och du är ett viktigt stöd för elevernas lärande. Dessutom har du en viktig social funktion eftersom du har en nära relation med ungdomar som behöver stöd, uppmuntran, tröst och en vuxen de kan finna trygghet i.

Barn som börjar tidigt på förskolan och som sedan går vidare till förskoleklass och lågstadium har mött dussintals vuxna: ordinarie personal, vikarier, assistenter, resurspersoner, arbetslivspraktikanter, studenter, prao-elever och kanske modersmålslärare, specialpedagoger med flera. Det är många människor som kommer och går som barnen förväntas samarbeta med. Hemförhållanden är ibland stabila och trygga – och ibland inte.

Sedan kommer du in i deras liv! Kan de lita på dig? Vet de om du håller när det blåser? Känns det tryggt att ha dig i närheten?

Välkommen till en serie s.k. Fortbildningsbrev som beskriver principer och praktiska åtgärder för ditt ledarskap, bemötande och samarbete med barnen, kollegorna och barnens föräldrar.

Åtgärd

Vilka kunskaper och kompetenser behöver du för att bli ännu bättre i din profession? Vad är du bra på nu och bad behöver du bli bättre på?

Referensbok: Uppdrag vikarie riktar sig främst till vikarier inom skolan men avsnitten som handlar om uppdraget, ledarskapet och bemötande är i allra högsta grad relevanta även för assistenter och resurspersoner. Sök på gothiafortbildning.se eller hos en internetbokhandel.

Med vänlig hälsning 

© John Steinberg

^{Beställs via LäroMedia, Gothia ´Kompetens eller bokhandeln}

↑ Till innehållet

Del 2 av 15

Var ambitiös

Hej!

Hur hög är din ambitionsnivå när du antar utmaningen att vara assistent eller resursperson på en skola, fritids eller förskola? På lägsta nivå kan du anses, av både dig själv eller de som anlitar dig, bara som en ”kropp.” Någon vuxen måste finnas där för att det inte ska bli kaos eller för att hjälpa till då och då. Men du vill mer än så, annars skulle du inte ens börja ta dig igenom dessa Fortbildningsbrev.

Du vill vara en ”pedagog” och bidra till elevens utveckling och lärande. Du vill mer än bara vara i närheten. 

Bra så. Men hur? Det börjar med att ha en ambition – din vilja att påverka och din vilja att ha betydelse och inflytande.

Det fortsätter med de kunskaper du har om den pedagogiska situation du kommer att befinna dig i. Vad förväntas av dig? Vad vill skolan att du ska göra? Vad vill vårdnadshavare? Vad behöver du kunna?

Att vilja något! Skaffa så mycket information du kan. Förbered dig så gott du kan. 

Åtgärd

1. Skatta din ambitionsnivå som assistent eller resurs från 1 (lågt) till 10 (absolut topp). 

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10

2.   Hur kan eleverna märka att du är ambitiös och vill något? Skriv några exempel.

3.   Gör en lista över det som du tror att skolan/förskolan/fritids vill att du ska göra. Om du är osäker, fråga!

4. Ange två-tre saker du tycker att du behöver mer kunskaper om för att klara ditt uppdrag.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 3 av 15

Förstå ditt uppdrag

Hej!

På både lång och kort sikt är ditt uppdrag att ge eleverna tilltro till sin egen förmåga att lära och utvecklas. Det gäller såväl skolelever och förskolebarn. Den som inte känner hopp inför sina studier och sin framtid kommer inte att engagera sig eller vara motiverad och då blir det svårt att ta itu med nya utmaningar. 

En assistent eller resursperson har alltid flera uppdrag samtidigt:

– Att hjälpa eleven fokusera och lyckas med sina studier

– Att hjälpa eleven förstå varför han eller hon ska göra det som förväntas

– Att ge eleven strategier som underlättar för eleven att lyckas

– Att oavsett situation ge barnet/eleven tilltro till sin potential, talang och styrkor – och att kommunicera även detta till föräldrarna

– Att bidra till att skapa en lärmiljö som känns välkomnande och inbjudande för barnet/eleven

– Att hjälpa eleven att hålla ordning på material, administrativa rutiner, schema och uppgifter

– Att samarbeta med den som är huvudansvarig för barn- eller elevgruppen

– Att kommunicera ditt perspektiv på behov och åtgärder till kollegorna du samarbeta med (se nästa brev).

Det är ingen dålig lista! Det gäller att förstå vad man har för uppdrag och att förstå förväntningarna som finns på vad du ska göra och hur du ska göra det. Det gäller även att förstå varför du har sökt jobbet och hur du helst vill hjälpa till. 

Åtgärd

Låtsas som om du går på fest och någon frågar dig vad du gör och du säger, ”Just nu arbetar jag som assistent (resursperson)”. Deras motfråga är: ”Varför då?” ”Vad vill du då?” Skriv högst en A4-sida som svar på denna utmanande fråga.

Sedan ställer den du pratar med följande fråga… Vad är ditt uppdrag? Vilka är dina uppgifter? Anteckna exempel på saker du förväntas (och vill) göra under en arbetsdag i din roll som assistent eller resursperson.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 4 av 15

Uppdragets innehåll

 Hej!

Uppdraget som assistent eller resursperson kan se olika ut. En del är stöd för barn och ungdomar med medicinska utmaningar såsom diabetes eller olika slags funktionshinder. En del är resurspersoner åt barn och ungdomar som har svårt med sitt humör eller sitt beteende och kan vara utagerande.

Situationen kan se väldigt olika ut. 

En del av er har en bra bakgrund och utbildning för ert uppdrag medan andra inte har någon särskild utbildning alls. En del får anställning på grund av att man kan ett språk som barnet talar och så matchas man ihop på detta sätt. Även denna matchning ser väldigt olika ut.

Oavsett bakgrund, utbildning eller uppdrag gäller följande:

– Ta reda på vad skolan förväntar sig att du ska göra. 

– Ta reda på regler du bör kunna och vilka skyldigheter du har.

– När det gäller barn och ungdomar med särskilda diagnoser av olika slag är det viktigt att skaffa kunskap om vad just deras utmaning består av.

– Prata med personer som har haft med barnet/eleven att göra tidigare och ta reda på när det har fungerat bra – och vilka utmaningar som finns.

– Ha koll på det praktiska – ditt schema, elevens schema, vad läraren tänker göra, vilka aktiviteter som är på gång om barnet ska till fritids.

– Många barn och ungdomar mår bra av framförhållning – en förvarning om vad som kommer att hända under dagen och under den kommande timmen. Du behöver veta det och kommunicera det till eleverna.

– Var särskilt noga med att presentera dig för vårdnadshavern. Du ska samarbeta mycket med dem. 

Åtgärd

Gör en lista över den informationen du tycker du behöver från skolan för att göra ett bra jobb som assistent eller resursperson. Vad saknar du för information och hur kan du skaffa den informationen du saknar?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 5 av 15

Artighetens betydelse

 Hej!

Det pratas ofta om skolans och förskolans ”värdegrund”. Man använder ord som hänsyn, respekt, samverkan, glädje och liknande. Vad det innebär, i grunden, är att man visar artighet.

Till exempel är det artigt att:

– Hälsa, lära dig och använda så många namn som möjligt på eleverna som ingår i gruppen. Du tillhör ju en grupp även om du mest arbetar med en eller två individer.

– Se eleverna i ögonen.

– Inte verka för stressig och uppjagad även om det är svårt ibland.

– Klä dig propert och snyggt.

– Vara i god tid.

– Vara väl förberedd.

– Skapa enkla men tydliga rutiner så att eleverna vet vad de ska förvänta sig. Barn och ungdomar gillar och förväntar sig tydliga rutiner. 

– Sammanfatta då och då.

– Lyssna på läraren så att du vet vad som händer och förväntas.

– Lyssna på vad elever säger, tänker och vill, sammanfatta och beskriv sedan som ledare vad som ska hända.

– Var tydlig och ”varm”. Hur man gör det återkommer jag till.

En viktig fråga att ställa till dig själv är: Skulle jag vilja ha mig själv som assistent eller resursperson om jag vore en elev? Den gamla, goda gyllene regeln – bemöt andra som du själv vill bli bemött – gäller! Visst ska du förvänta dig att eleverna är artiga och möter dig med respekt. Självklart. Men du har ett stort ansvar att leda resan mot mer respekt genom att själv visa artighet och respekt. 

Åtgärd

Ge ytterligare exempel på artigt beteende som assistent eller resursperson. Alla önskar vi artiga elever. Hur ”får” man artiga elever?

Be att få och läs sedan igenom skolans värdegrundsdokument. Diskutera begreppen med andra så att du är säker på att förstå vad som menas. Hur vet eleverna vad som menas? 

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 6 av 15

Allt bygger på relationer

Hej!

Jag brukar säga att den svenska skolan är relationsstyrd medan de flesta andra skolsystem är regelstyrda. I en regelstyrd skola kan man säga ifrån på skarpen och till och med bestraffa. I en relationsstyrd skola, som vi har i Sverige, vill vi ha det så att barnet eller eleven ska vilja följa dig och inordna sig efter skolans regler för att de förstår vitsen och har förtroende för dig.

En assistent och resursperson kan arbeta under flera år med samma barn eller elev och då lär man känna varandra väl och utarbetar former för ett gott samarbete. Men förvånansvärt ofta byts assistenter och resurspersoner ut och barnet/eleven måste ”börja om” med en ny. Det är påfrestande att ofta få börja om med en ny person. Detta gäller inte minst en känslig elev som faktiskt får samarbeta med en otrolig mängd vuxna under en vanlig vecka med tanke på alla ämnen som finns och alla olika yrkeskategorier som arbetar på en förskola, skola eller fritidshem.

Hur bygger man upp en bra relation? Det ska vi undersöka i flera olika Fortbildningsbrev. Några principer:

– Det börjar med att du tar ett uppdrag på allvar och uppriktigt vill ha en bra relation oavsett vad du har hört om elevens svårigheter och oavsett hur det tidigare har fungerat för dig eller någon annan.

– Det fortsätter med en lyhördhet. Du lyssnar. Du försöker läsa av vad eleven vill eller behöver. Du är observant på det som fungerar och det som fungerar mindre väl. I vilka situationer, när på dagen, med vilka slags uppgifter, i vilka slags grupper fungerar det bra eller mindre bra?

– Du har en ambition att lära dig – och skaffar informationen och kunskaperna du behöver.

– Du förstår att du arbetar i ett team. I teamet ingår barnet/eleven, föräldrarna, skolledaren, elevhälsan och barnens olika lärare eller fritidspedagoger. Det är ett stort team, men där finns erfarenhet och kunskap och alla behöver hjälpas åt och helst röra sig åt samma håll. 

– Du är på plats och håller dina löften. Det första ett barn upptäcker är om de vuxna lovar saker de inte kan leverera eller att de inte går att lita på. Tillit är grunden för en bra relation. 

Åtgärd

Vem ingår i teamet runt barnet/eleven? Vem är den du ska samarbeta med mest och hur kan samarbetet bli ännu bättre? Vad har de för kompetenser? Hur kan samarbete förstärkas?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 7 av 15

Kroppssårkets betydelse

Hej! 

Vi kommunicerar med ord. Men vi kommunicerar också med kroppen. Barnet/eleven läser av dig hela tiden. Är det här en person som jag kan lita på? Är det här en person som står kvar även när det blåser? Vill denna person mig väl? 

Mycket hänger på hur de tolkar att ditt beteende stämmer överens med ditt kroppsspråk.

– När du lutar huvudet åt sidan och visar att öronen är öppna, så att säga, visar det att du är intresserad.

– När du får ögonkontakt och fäster blicken någon sekund längre än normalt, visar det att du bryr dig.

– När du dämpar rösten något, undviker gnället och även dämpar tempot när du talar uppfattas det som om du är intresserad av en dialog.

– När du stannar kvar och inte bara stressigt skyndar till någon annan eller något annat du måste göra, betraktas du som en mer stabil person som vill väl. 

 – När du har kontroll över din andning och inte går för mycket upp i varv uppfattas du som lugn.

– När du är stabil i din hållning, ”grundad” mot golvet, står stilla då och då och använder ”frusna” gester för att betona ger det en känsla av trygghet.

– När du är ytterst försiktigt med beröring – inte för länge, inte med hela handen och inte med för hårt tryck uppfattas det mer positivt.

Ditt kroppsspråk, med andra ord, är ett uttryck för din värdegrund och länkar samman abstraktionerna (respekt, artighet, hänsyn) till ditt eget beteende. Du blir mer trovärdig och någon som man mer sannolikt väljer att samarbeta med. 

Budskapet jag vill få fram är att du blir mer medveten om att hur du själv agerar påverkar relationen. Det är du som är vuxen och du har det primära ansvaret för kvaliteten i er kommunikation.

Åtgärd

Gör en analys av ditt eget kroppsspråk. Kroppsspråksanalysen kan handla om din röst, dina ögon, dina gester, ditt tempo och rörelsemönster och liknande. Vad i ditt kroppsspråk ger barnet/eleven känslan av att de kan lita på dig och att du håller oavsett hur hårt det blåser? Vad behöver du bli bättre på?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

PS Min bok, Lärarnas kroppsspråk, föklafar mycket mera.

^{Beställs via LäroMedia, Gothia Kompetens eller bokhandeln}

↑ Till innehållet

Del 8 av 15

Anpassning och tempo

Hej!

För att bygga upp bra relationer och för att bygga upp ett förtroende är det viktigt att kunna anpassa dig till barnets/elevens sätt att lära och vara. En intressant detalj är tempo. 

Har du märkt att en del av dina vänner eller kollegor pratar mycket fortare än andra eller alltid tycks ha bråttom eller svårt att sitta still? Så är det med barn och ungdomar också. En del tycks alltid ha bråttom och behöver röra på sig, behöver variation och blir snabbt uttråkade. Andra, däremot, uppskattar lugn, vill att du inte alls ska stressa upp dem och behöver faktiskt höra saker flera gånger för att förstå. De behöver även tid att smälta information och instruktioner.

Dilemmat är om du som person är på ett sätt och barnet eller eleven du ska hjälpa är på ett annat. Eftersom det är du som har ansvar för kommunikationen som vuxen i er relation, gäller det för dig att läsa av elevens sätt att så att du bättre kan bemöta det. 

Har du för bråttom kan barnet/eleven låsa sig. (Alla småbarnsföräldrar vet vad jag menar). Är du för bestämd och det ibland blir tjat, kan barnet/eleven göra tvärtom. (Alla tonårsföräldrar vet vad jag menar.)

Visst kan du förvänta dig att även den du samarbetar med ska anpassa sig till dig, läraren eller situationen, men jag kan inte nog betona (igen) konsekvensen av att du har ett huvudansvar för samarbetet i din roll som vuxen. Det innebär att du är lyhörd för hur eleven är som person och hittar ett tempo och sätt som matchar elevens sätt att ta emot information eller en instruktion. 

Åtgärd

Är du generellt en person som ofta har bråttom? Eller är du en person som tycker att stress är det värsta du vet? Hur matchas ditt tempo med det barnet eller den elev du jobbar mest med har? Vilken personlig egenskap behöver du utveckla för att ert samarbete skulle kunna bli ännu bättre?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 9 av 15

Ett givande och tagande

Hej! 

Alla som har varit i skolans miljöer vet att det är en evig kamp att ha rätt förväntningar på varandras beteende. Vad betyder detta? 

Eleverna förväntas ofta att anpassa sig efter sin lärares förväntningar, tempo, schema och instruktioner. Nu ska du lyssna. Nu ska du göra klart. Nu ska du flytta dig hit. Nu ska du vara i grupp med dem. Nu ska du äta. Nu ska du gå ut. Nu ska du vilja ha idrott. Nu ska du vilja ha matematik. Nu ska du vänta. 

Det är knappast alla som klarar dessa ständiga ändringar och långt ifrån alla som har lust att hela tiden göra som andra har bestämt att de ska göra. (Hur är det med dig själv på denna punkt?)

Samtidigt är det svårt för en lärare att anpassa sig till tjugofem olika elevers behov, tempo, intressen och sätt att lära sig. 

En del av vad jobbet betyder som assistent eller resursperson är att hjälpa barnet/eleven med dessa anpassningar. Utmaningen består i att förstå vems sida du står på! Är du där för att hjälpa läraren eller hjälpa eleven? Naturligtvis försöker du göra både och. Du uppmuntrar eleven att anstränga sig, följa instruktioner, lyssna noga, vara trevlig mot andra, hinna med det han eller hon ska. 

Samtidigt vore du inte assistent eller resursperson om eleven alltid klarade av att uppfylla skolans olika krav. Du måste ibland bli mer lojal mot barnet/eleven genom att visa mer tålamod, kanske dämpa tempot något eller meddela läraren något om barnets/elevens behov. 

Det är en svår balansgång. Det är omöjligt att säga till dig, ”Gör så här så blir det alltid bra.” En medvetenhet om detta givande och tagande och om dina olika lojaliteter kan ge dig en större förståelse för balansen du behöver hålla. 

Åtgärd

När känner du att barnets behov kommer i konflikt med skolans behov? Hur tar du upp detta och diskuterar med barnets/elevens lärare? Vad känner du igen från din egen skoltid gällande detta? Och om du är själv är förälder känner du igen balansen mellan krav, stress kontra tålamod och väntan?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 10 av 15

Att behålla en relation i en konflikt

Hej! 

Ytterligare ett brev om balansen mellan skolans behov och barnets/elevens behov, nu med fokus på konflikter…

När den du hjälper hamnar i en konflikt, får ett utbrott och beter sig illa mot material eller andra i gruppen hamnar du också i en konflikt. Du vill fortsätta ha en god relation och behålla elevens förtroende, samtidigt som du ibland måste säga ifrån, stoppa ett farligt beteende eller på andra sätt förändra situationen. 

Bedöm situationen först. Är det fara för andra personer finns ingen tvekan om att du behöver ingripa bestämt på en gång. Endast i extrema fall kan man ingripa rent fysiskt, hålla om eller hålla tillbaka en elev. Det som oftast (men inte alltid) hjälper är att du ställer dig mellan eleven och den som är objektet för ilskan. Stå stadigt, stabilt och centrerad och visa att du är där för att skydda både eleven du har ansvar för och den andra. Om möjligt, låt bli att höja rösten och ropa högt. Om du känner att det också behövs, kan du göra det men prova att bara stå stadigt och bestämt i första hand. 

Ansträng dig att möta eleven lugnt och inte själv blir upprörd, arg eller själv kommer i affekt. Det fungerar inte i varje situation, men oftare än man tror. 

Samtidigt är det viktigt att notera om du upptäcker ett mönster. I vilka situationer hamnar eleven i konflikter, när, med vem? Till exempel om det ofta är på rasten, i anslutning till fotbollsplanen, med den eller den eleven, vid första rasten på morgonen, har du flera faktorer som går att förändra eller påverka. Du har flera konkreta saker att diskutera med eleven och med kollegor om saker som kan ändras eller göras annorlunda.

Åtgärd

Beskriv en konfliktsituation som du tycker du hanterade bra. Vad gjorde du rätt? Beskriv en konfliktsituation som du tycker du kunde ha hanterat bättre. Vad lärde du av det och ska göra annorlunda?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 11 av 15

Ge eleven strategier

Hej! 

En av de viktigaste sakerna du kan göra som assistent eller resursperson är att ge eleven strategier för att handskas med olika typer av utmaningar.

Lättast att förstå är strategier för att klara en skoluppgift. Till exempel, en elevs frustration över en uppgift i matematik kan vara så att han eller hon inte riktigt förstår hur man gör för att lösa uppgiften. Skolan är i regel bra på att tala om för eleverna vad man ska göra, men borde vara mycket bättre på att förklara hur man gör. På ett teoretiskt språk säger man att detta handlar om ”metakognitiva strategier”.

Ställ ofta frågan ”hur”. Vad är ditt första steg? Vad kommer härnäst? Ett tydligt exempel är processen för att tillverka någonting i slöjden. Det är mycket mer naturligt att det finns ”progressionsinstruktioner” som slöjdläraren ger – steg 1, 2, 3 o.s.v. ofta med både bild och text. Så försöker IKEA göra med sina instruktioner som är visuella och uppdelade i olika steg.

Samma sak gäller konfliktsituationer. Barn/elever vet om att vuxna inte gillar när det blir bråk eller när de får utbrott, men det hjälper inte så mycket att bara säga, ”Så ska du inte göra” eller ”Sluta bråka nu.” Barnet/eleven behöver ha strategier för att handskas med konflikter. De behöver veta:

– Var i kroppen det börjar kännas att man börjar bli arg

– När det ofta händer och i vilka situationer

– Det första man ska göra för att gå ifrån eller stoppa sig själv

– Vart man ska ta vägen, vem man ska vända sig till för att få stöd och hjälp

– Hur man kan kontrollera sin andning, muskelspänning eller sina ord.

Det är inte lätt! Men tänk på begreppet ”strategier” och ha det i åtanke. Det är svårt att agera rätt om man inte vet hur och inte har tränat på hur man ska agera annorlunda. Det bästa är att eleven känner att han har metoder och strategier för att känna igen en utmaning och de första stegen för att handskas med det.

Åtgärd

Ge ett exempel på en konfliktsituation i ditt eget liv som du tycker du hanterade rätt. Vad man än gör kräver det ofta strategier. För att ändra matvanor, motionsvanor, relationsvanor, konfliktvanor behöver du veta hur du kan agera och dina första steg för att få till stånd en förändring.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 12 av 15

Dokumentera

Hej!

Som assistent eller resursperson har du nog inte ett huvudansvar för att dokumentera, men det är en bra idé att du ändå dokumenterar en del. Det behöver inte vara komplicerat eller ta mycket tid förutom när det är någon slags händelserapport över en större konflikt eller skada som måste dokumenteras mer formellt.

Du kan dokumentera genom att 

– ta bilder (om du har tillstånd)

– spela in med mobilen (om du har tillstånd)

– skriva korta inlägg i en slags dagbok

Vad ska du dokumentera?

– slutprodukter på saker de har gjort

– en aktivitetsplats, t.ex. att notera saker som händer under en rast

– en kort intervju med eleven då och då

Ägna mer tid åt att dokumentera det som fungerar än det som inte fungerar. När mår eleven bäst? När är eleven mest konstruktiv? När infinner sig koncentrationen? 

Det finns många fördelar:

– Du har på fötterna när du ska diskutera med lärare.

– Du har exempel när du ska diskutera med föräldrar.

– Du får bättre ordning på dina egna reflektioner och tankar.

– Med fokus på det positiva blir det lättare att upptäcka när det fungerar bra och hur man kan utöka dessa stunder av välmående och när eleven är engagerad och konstruktiv. 

Åtgärd

Dokumentera en dag med barnet eller eleven du hjälper.  Försök att hitta ett enkelt dokumentationssystem som fungerar för dig. Fokusera på när det fungerar som bäst.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 13 av 15

Samarbete med vårdnadshavare

Hej!

Som resursperson arbetar du i ett team, även om du har ett särskilt ansvar för ett eller två barn/elever. En viktig medlem i teamet är, förstås, vårdnadshavare för barnet/eleven som du hjälper.

Givetvis finns det hem där situationen inte är så gynnsam för barn och ungdomar, men i de flesta fall vill föräldrarna det bästa för sina barn. Ibland behöver föräldrar hjälp med strategier – hur man gör. Det kan vara så enkelt som hur man gör i ordning en arbetsplats hemma och ger stöd så att de klarar sina läxor och har rätt grejer med sig till skolan. Det kan vara mycket mer komplicerade saker som har med deras medicinering eller beteende att göra. Självklart påverkar vanor hemma (frukost, sömn, ro) elevens tillstånd och välmående.

Varje person kring barnet behöver ha strategier. Föräldrar behöver tydliga exempel på hur de kan hjälpa till. Du som assistent säger vad du ska göra och ansvarig lärare behöver också ha en strategi som kan förklaras för föräldrarna. Och det man gör ska dokumenteras och följas upp – ofta!

Hjälp föräldrarna:

– Om de inte kommer till dig, så kommer du till dem. Du ska ta kontakt, helt enkelt, så att de ser vem som tar hand om deras son eller dotter.

– Vid behov, ta med en tolk.

– Alla har inte tillgång till datorer och har svårt att följa skolans och klassens hemsida eller administrationssida. Du behöver nå ut med information på flera olika sätt. Lita inte på skolans ”digitalisering” för att nå ut med information!

– Förklara hur den svenska skolan fungerar för föräldrar som har sitt ursprung i andra länder eftersom den inte är lik många andra skolor i andra länder.

– Förklara att du inte kan ”ta i med hårdhandskarna” men att din roll är att uppmuntra, handleda och följa upp. Säg att du är envis! (Var det också!)

– Påpeka det positiva, ge hopp – och, som sagt, ge strategier som du följer upp.

Åtgärd

Ge exempel på information som vårdnadshavare till barnet/eleven som du arbetar med behöver ha för att  bli konstruktiv medlem i teamet kring barnet/eleven.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 14 av 15

Spelregler

Hej!

Har du undrat ibland varför vissa ungdomar som har förtvivlat svårt att inordna sig i skolans system, normer och regler ibland kan fungera alldeles utomordentligt väl när de går iväg till sin fotbollsträning, hockeyträning eller musik- eller dansträning? Märkligt!

Nej, inte alls. Det är självklart eftersom, om vi tar idrott som ett exempel, spelreglerna är välkända. 

– Man vet att ledaren leder.

– Man vet var man ska vara.

– Man vet hur man ska göra.

– Man vet sin roll och uppgift.

– Man fattar vitsen med träningen.

– Man kan själv inte ändra fotbollens eller hockeyns regler – och man vet vilka regler som gäller.

Jodå, det är lite lättare med motivationen att engagera sig i saker man tycker är roliga och meningsfulla, men det jag påstår är att en del elever får problem i skolans miljöer eftersom spelreglerna inte är tillräckligt tydliga. 

När du spelar ett nytt bordsspel med ungdomar, så kollar man reglerna först, eller hur? Det du kan göra som assistent är att tydliggöra spelreglerna för hur man gör i skolan.

– Vet eleven var han eller hon ska vara?

– Vet eleven vad man förväntas göra?

– Vet eleven om tidsramarna? Vet de när allt ska vara klart? Eller när man ska samlas igen?

– Vet du vilken roll de har i ett eventuellt grupparbete?

– Vet du hur ett elevarbete ska bedömas?

Åtgärd

Anteckna vid ett tillfälle under veckan under lärarens pass vad du anser eleverna behöver veta för att förstå vad de ska göra. Är det tillräckligt tydligt? Skulle du själv klara av passet, aktiviteten och lektionen med den information du har fått?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 15 av 15

Vad goda ledare gör

Hej!

Som assistent eller resurs är du också en ledare. Vad gör goda ledare?

– Goda ledare är noga med ett respektfullt och artigt bemötande.

– Goda ledare förbereder sig så noggrant de kan.

– Goda ledare förstår att de är förebilder.

– Goda ledare kombinerar värme och struktur.

– Goda ledare är enträgna och envisa – och de följer upp.

– Goda ledare håller sina löften.

– Goda ledare är goda lyssnare.

– Goda ledare tillämpar organiserad flexibilitet. De har en plan men kan improvisera utifrån verkligheten.

– Goda ledare ger eleverna strategier för att handskas med utmaningar.

– Goda ledare visar energi och engagemang.

– Goda ledare är stabila och pålitliga.

– Goda ledare rör sig (”går”) fysiskt som ledare – med energi och beslutsamhet.

– Goda ledare i skolan förstår hur inlärning går till.

– Goda ledare arbetar aktivt för en god stämning i gruppen.

– Goda ledare har ofta humor och tålamod.

– Goda ledare har rutiner och ritualer som goda vänner.

– Goda ledare ser när andra behöver ännu mer stöd och uppmuntran.

– Goda ledare dokumenterar.

– Goda ledare är insatta i sina skyldigheter och rättigheter.

– Goda ledare beter sig som de själva vill bli bemötta.

Goda ledare förstår att de är viktiga för att leda elever till kunskaper som hjälper nästa generation att förstå, försvara och utveckla vår demokrati.

Åtgärd

Ge exempel på dina tre viktigaste lärdomar från dessa brev till assistenter och resurspersoner. Ge exempel på någonting du ska göra bättre för att bli en ledare som eleverna vill följa.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet