Kurs 12. Att vända en klass

Del 1 av 24

Kurs 12. Att vända en klass

I denna samling kombineras textunderlag med videos som kan användas på interna fortbildningsinsatser. Fokus är hur man gör för att skapa fokus i en orolig grupp, något som många undrar över nu för tiden! Här kommer principer, råd och exempel från mig (teoretiker) och Åsa Sourander (praktiker).

↑ Till innehållet

Del 2 av 24

Du är inte ensam

Känner du att gruppen eller grupper du har ansvar för saknar fokus och ibland är svåra att hantera? I en serie fortbildningsbrev och åtta videos under rubriken Att vända en klass, ska vi undersöka principer att ha i åtanke för att vända en grupp från oro till fokus. Idéerna härstammar från boken Att vända en klass: från oro till fokus som jag har skrivit tillsammans med Åsa Sourander (Gothia Kompetens). Läs en kort text åt gången. Eller titta på en video. Diskutera. Planera åtgärder. Följ upp. Gå i er egen takt genom materialet som lämpar sig för interna studiedagar, APT-träffar och och AL-möten.

Hej!

Det är bara att konstatera att pedagogyrket har blivit mer komplext och utmanande. Det finns många olika förklaringar till detta:

– Samhället har blivit mer individorienterat vilket ibland gör det svårare att få en gruppkänsla och att känna hur även jag har ansvar för gruppen jag tillhör.

– Förr var skolan nästan den enda platsen, förutom kyrkan, där man kunde utbilda sig. Idag är det bara en plats av många. Med andra ord har inte skolan samma anseende, prestige och ”ensamrätt” på lärande.

– Skolan har blivit mycket mer informell till sin natur, vilket innebär att många normer, regler, traditioner och rutiner har blivit mindre tydliga.

– Lärarutbildningen har gått från att vara en ”hantverksutbildning” till en akademisk utbildning med konsekvensen att praktiska ledarskapsfrågor och ”hur man gör” frågor ges mindre uppmärksamhet.

Detta är bara några få exempel. Att veta att du inte är ensam hjälper knappast i praktiken, men det är bra att veta att det finns många andra som har funderingar på ”ordning och reda.”

Åtgärd

Vändningen börjar med ett beslut att ”Det ska blir bättre” och jag som pedagog ska bli en tydligare, bättre ledare. Ha respekt för tiden det tar att vända en grupp från oro till fokus men var fast besluten att det är någonting som ska hända. 

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 3 av 24

Gruppen går före individen

Hej!

Vi har lärt oss på senare år hur viktigt det är att se individen. Vi ska känna till den enskilda elevens olika behov, intressen, förkunskaper och styrkor förutom att ha en mycket mer konkret bild av deras inlärningssvårigheter och eventuella psykologiska och medicinska utmaningar. 

Det är absolut inget fel med detta och det ska vara vår ambition att se varje barn och kunna möta varje barns behov. Utmaningen är att göra detta med 20-30 barn samtidigt. 

Om du ska ha någon rimlig chans är det av avgörande betydelse att få gruppen att fungera. Först när gruppen fungerar och det finns arbetsro kommer du att ha tid och möjlighet till att hjälpa de enskilda individerna. 

Frågan du därför måste ställa är hur kan jag få min grupp att fungera som en grupp. Det hjälper att tänka på vad framgångsrika grupper, såsom ett idrottslag, en orkester, en teaterensemble, ett företag gör när de fungerar som bäst. 

– Man vet varför man finns som grupp eller lag.

– Prestationen man ska åstadkomma är känd av alla.

– Prestationen man ska åstadkomma är accepterad av alla.

– Varje person i laget vet sin roll, sin uppgift och hur man bidrar till helheten.

– Deltagarna tycker att det de gör är viktigt och har en mening.

– Det finns spelregler, normer och regler som klargör beteendet.

– Man får tydliga signaler om det går framåt eller inte.

– Det finns allt som oftast en tydlig ledare som följer upp.

– Det finns ofta deadlines för prestationen som har tydliga kvalitetskriterier.

Eftersom skolan ger individuella omdömen och betyg är det svårare att känna som elev att ”mina prestationer” är beroende av hur vi inom gruppen samarbetar med varandra. Men det är precis så det är. Det blir svårare för alla att uppnå mål och resultat om det är oroligt inom gruppen, och man inte har känslan av att ”vi sitter i samma båt och behöver hjälpas åt.”

Åtgärd

Ge exempel på lärdomar från bra grupper eller lag du har själv varit delaktig i. Vilka idéer kan du hämta därifrån som kan hjälpa din grupp?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 4 av 24

Hjälp kommer inte utifrån

Hej!

Om du ska lyckas vända en klass eller grupp förvänta dig inte hjälp utifrån. Jo, jag vet att det är ett tufft budskap, men när du inser att du sällan kommer att få hjälp utifrån blir det tydligare med ditt ansvar. Jag är fullt medveten om att det inte är svaret du vill höra. Jag vet mycket väl vad många önskar:

– Att elev A, B och C kunde flyttas till en annan grupp.

– Att elev D och E kunde få personliga assistenter.

– Att det skulle finnas färre elever i gruppen.

– Att du skulle få mer hjälp av specialpedagoger och andra specialister.

– Att man helst ska vara flera pedagoger i rummet.

– Att rektorn skulle vara på plats för att se svårigheterna.

– Att kommunen/arbetsgivaren skulle fatta svårigheterna.

– Att man hade en större lokal, med mer modern teknik och ännu flera resurser.

– Att man kunde ha tillgång till ännu mer individanpassat material.

Jodå, det händer att du får hjälp, men räkna inte med det. Att man har en BUP utredning, elevhälsokonferens eller gör en pedagogisk kartlägger av elevens utmaningar och skriver en tydlig handlingsplan är bra, men uppgiften att hjälpa eleven faller oftast ändå  tillbaka på mentorn/klassläraren. 

Åtgärd

Inser jag mitt fulla ansvar eller hoppas jag bara att andra kan komma till undsättning? Om du kan konkretisera hjälpen du behöver är det lättare att få den hjälpen. Jag bara menar att frågan du ändå behöver ställa är ”Hur kan jag hjälpa mig själv?”  Ge exempel. 

Ge specifika exempel på hjälpen du skulle vilja ha. Var så konkret som möjligt. Vem ska du prata med om detta?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 5 av 24

Samma båtkänslan

Hej!

Vad är det som bidrar till känslan av att man sitter i samma båt och måste hjälpa varandra att ro i land? I boken Att vända en klass berättar Åsa Sourander om hur hon använde dramaövningar och teaterföreställningar för att ha ett gemensamt kvalitetsmål med deadline där alla har en uppgift och roll för att det hela skulle kunna lyckas.

”En för alla, alla för en” var Åsas ledord som varje repetition startade och avslutades med. Teater är ett exempel. Andra exempel:

– Planering för en gemensam aktivitet, utflykt, evenemang

– Presentation eller uppträdande för andra, t. ex. att visa upp vad man har gjort för andra klasser

– Ett uppdrag för lokalsamhället som alla hjälper till med

– Ansvar för ett föräldramöte

– Insamling genom basar, auktion eller liknande

– Ett projekt för yngre barn eller med ett tydligt uppdrag 

– Ett större utsmyckningsprojekt vad gäller det egna klassrummet eller skolgården

Notera, däremot, att bara man bestämmer sig för att bjuda in föräldrarna till en teaterföreställning, vernissage, basar eller liknande betyder det inte att det automatiskt kommer att fungera. Här behövs mycket tankearbete och hårt arbete bakom. Det är beslut om tidsplaner, material, roller, kvalitetsnivå, hjälp av föräldrar eller andra vuxna och ett tydligt ledarskap som är exempel på detaljerna som du måste tänka genom.

Åtgärd

Ge exempel på konkreta aktiviteter som kan ge ”samma båt” känsla. Utgå ifrån aktiviteter som du känner dig trygg med. Om teater är din grej, använd det. Om idrott är din grej, använd det. Om bild, teknik, litteratur, m.m. är din grej, använd det. Vad är din grej?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 6 av 24

Informella ledare

Hej!

Säg att du går på en fest och där upptäcker några personer som du inte har bra erfarenhet av, ja, rent av personer som du har svårt för. Hur agerar du då? Jag misstänker att du sällan går rakt fram till dessa personer, sitter med dem och anstränger dig att ha en trevlig konversation. Sannolikheten är stor att du försöker undvika dessa personer. Har jag fel?

Det är fullt naturligt att det finns barn och ungdomar som du är ledare för som du känner dig obekväm med. Du tycker de är utmanande. Du har lite svårt för dem. Nog säger din värdegrund dig att alla har lika värde, men det är bara att erkänna att det finns vissa barn och ungdomar du har lättare för än andra.

Som ledare för gruppen är det inte samma sak som att gå på fest. Elever i klassen (och deras föräldrar) kan du inte undvika. Tvärtom – det är dessa barn och ungdomar (och föräldrar) du behöver söka upp, lära känna bättre och söka samarbete med. Det är dessa barn och ungdomar du äter lunch med, söker upp och småpratar med, spelar boll med eller leker lite med under rasten. Det är dessa barn och ungdomar du är särskilt noga med att knyta an till när du ser dem i korridoren.

De är inte bara ditt ansvar utan även av stor betydelse för att få din grupp att fungera. Ofta är dessa personer s.k. informella ledare. Hur de mår och vad de gör påverkar stämningen i hela gruppen. Just därför behöver din relation till dessa barn och ungdomar förbättras.

Åtgärd

Tänk på en elev i din grupp som du behöver ett ännu mer konstruktivt samarbete med och hur du kan börja bygga upp en mer konstruktiv relationen. Vad kan du prova att göra?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 7 av 24

De svåraste

Hej!

Min och många andra pedagogers erfarenhet är att de absolut svåraste barn och ungdomar att bemöta är de barn och ungdomar som har blivit svikna av de vuxna. Exempel på vad de har varit med om:

– Hemmet som sviker med många nya relationer, nya familjekonstellationer och mycket lite stabilitet.

– Mängder av pedagoger som kommer och går – förskolepedagoger och klasslärare som kommer och går, assistenter, specialpedagoger, m.m. som ofta byts ut.

– Mängder av vuxna de förväntas knyta an till. Räkna antal vuxna som eleverna förväntas anpassa sig till under en normal månad, så blir du förvånad!

– Mängder av samtal och möten där de vuxna ofta klagar.

– Mängder av olika utredningar och undersökningar. 

– Andra barns föräldrar som klagar på dem och ibland vill ha bort dem.

Det är som ögonen säger, ”En tant till. En farbror till” som ska klaga och säga till. Till slut finns nära noll förtroende för de vuxna och det leder till beteenden som är svåra att hantera. ”Varför ska jag lita på dem?” …. leder till ”Varför ska jag följa honom eller henne?”

Det finns ingen utväg förutom:

– Att vara på plats

– Att visa att du åtminstone är en person de kan lita på

– Att vara extremt stabil och pålitlig

– Att stå emot även när det blåser hårt

– Att visa att beteende de visar upp accepteras inte, men de som personer accepteras – att skilja på sak och person

– Att ständigt hitta det eleven gör rätt och när han eller hon är konstruktiv

– Att ge meningsfulla uppgifter på rätt utmaningsnivå

– Att ständigt följa upp

Åtgärd

Ge just en elev som du normalt har svårt att nå fram till en orsak till att lita på dig. Var närvarande, stabil och konstruktiv. Vad kan du testa?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 8 av 24

Samarbete med föräldrar

Hej!

Det är svårt att vända en grupp utan att få stöd och hjälp av föräldrarna. Dagens föräldrar har oftare än förr, åsikter om hur du sköter ditt jobb och finns det mycket oro i gruppen kommer föräldrarna att reagera. Vill det sig illa kan du som ledare eller mentor raskt komma i försvarsställning och uppleva att föräldrarna är emot dig, inte med dig.

Några råd:

– Ha en offensiv hållning till föräldrarna. Var frikostig med information. Mota Olle i grind så att säga. 

– Precis med de elever du har svårt för kommer du att ha föräldrar som du tycker det är svårt att samarbeta med. Rådet är detsamma – det är just dessa föräldrar du ska söka extra kontakt med, lära känna och lyssna på.

– Det är alltid en trepartslösning – lärare-elev-förälder – där varje enhet måste veta vad som förväntas och där du som länk emellan ständigt måste informera och följa upp.

– Be föräldrar komma till gruppen och ge dem specifika uppgifter att hjälpa till med (inte att observera andras barn, utan att hjälpa med uppgifterna/aktiviteterna).

– När du kallar till föräldramöte ha alltid en konstruktiv idé. Klaga inte, utan presentera en plan och hur det ska följas upp. 

– Informera ofta om vad du gör och hur det går.

– Sätt gränser. Det är du som är ledaren för gruppen. Det är du som är den professionella pedagogen. Du lyssnar. Du ber om hjälp. Du ger konkreta uppgifter. Men det är ändå du som ska bestämma.

– Sätt särskilt en gräns när föräldrar tar upp enskilda barns agerande eller vad skolan borde göra. ”Hit men inte längre.” Du är ansvarig för alla barnens välmående och där måste du hålla emot om de tycker att elever ska flyttas, straffas eller uteslutas.

Åtgärd

Vad kan du göra för att få föräldrarna med dig, inte emot dig? Vad menas med en konstruktiv men offensiv hållning gentemot föräldrarna? Ge exempel.

Se även boken i denna serie som heter Fortbildning för föräldrar.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 9 av 24

Rutiner, rutiner, rutiner

Hej!

Om det finns en sak jag påminner om gång på gång när jag träffar dagens pedagoger är det att ”rutiner har alltid varit och kommer alltid att vara pedagogens bästa vänner.”

Förvånansvärt många barn kommer till skolan idag utan att veta ”hur skolan går till”. För att ge ett exempel är det inte alltid man vet vart man ska ta  vägen. Oftast i ett klassrum, bakom en bänk eller intill ett bord, men ibland inte… man ska vara i slöjdsalen, musiksalen, idrottshallen, bildsalen, grupprummet, biblioteket, träna en pjäs i matsalen, grupparbeta i korridoren, sprida ut sig i olika myshörnor, ibland arbeta i grupper och ibland helt själv. 

Ja, hur går man in i ett rum och hur går man ut? Hur står man i kö i skolrestaurangen – ja, hur äter man och konverserar man på ett artigt sätt i skolrestaurangen?

Det låter lite löjligt att skriva om detta basala agerande, men ibland – ibland – behöver man stanna upp och just se över de mest grundläggande rutinerna, för, till exempel:

– Att komma från rast in till skolan

– Att hänga av sig kläderna

– Att komma in i ett rum

– Att gå till sin plats

– Att hälsa

– Att vänta

– Att stå i kö

Artighet och att förstå sig på ”umgängesregler” i grupper är inte någonting man är född med, utan saker man lär sig. En del har det hemifrån, en del inte. En del lär sig på förskolan, en del inte. Många skolor har tydliga rutiner, förvånansvärt många har det inte. Se till att basrutinerna fungerar.

Åtgärd

Vilka basrutiner behöver din grupp träna ännu mera på och bli bättre på? Hur brukar du lära ut dessa basrutiner?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 10 av 24

Skräp i korridorer, oro i gruppen

Hej!

Jag har goda vänner vars arbetsrum ser ut som värsta bombnedslaget. På något märkligt sätt hittar de lätt de papper som de eventuellt letar efter. Själv har jag bra ordning, men kan leta länge efter ett papper eller en datafil jag saknar. Ordning och reda, med andra ord, kan se olika ut.

Men inte i en skola! När jag besöker skolor vet jag rätt mycket om hur skolan fungerar på grund av vilken ordning det är på skolgården, i kapprum, på toaletterna och korridorer, och absolut inne i klassrummet. Är det skräpigt i korridoren är det lite, lite lättare att det blir oordning inne i rummet – och jag menar inte bara utseendemässigt, utan mindre ordning, artighet och arbetsro inom gruppen.

Att det är rent och snyggt i en skola är ett viktigt budskap till elever, föräldrar och personal att detta är en plats vi är måna om och vill ska kännas tryggt, snyggt och varmt. Dessa saker hjälper:

– En hög estetisk standard

– Upplockat i korridorer

– Ombonat och ”levande” i klassrummen

– Det är rent på toaletterna

– Det som går sönder lagas snabbt

– Eventuellt klotter försvinner samma dag

Klassrummen ska vara inbjudande, välkomnande och arrangerade för sitt syfte. Precis  som vuxna behöver snygga arbetsplatser så behöver våra barn och ungdomar det också.

När man går över tröskeln till skolan/förskolan och sedan till ett samlingsrum ska det kännas, ”Här är det fint.” ”Här vill jag vara.”

Åtgärd

Vad kan jag/vi göra för att våra lokaler ska kännas ännu mer inbjudande, välkomnande och trevliga att vistas i?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 11 av 24

Vad, hur, när, var och vem?

Hej!

I flera av mina böcker om ledarskap i klassrummet pratar jag om klassrummets spelregler. Varje dataspel, bordsspel och idrottsform har spelregler. Eftersom dessa regler allt som oftast är en förutsättning för att kunna spela, kan de allra, allra flesta spelarna de flesta av reglerna. Om inte, tar man reda på det eller så har man en domare som påminner. 

Med andra ord, barn och ungdomar accepterar spelregler i allra högsta grad. Den pedagog som är tydligare med sina spelregler har lättare att skapa arbetsro. Det är följande test du ska göra när dina elever är i gång med, till exempel, ett grupparbete. Ju flera frågor eleverna kan svara på desto tydligare har du varit med spelsystemet och ju större chans att det kommer att fungera.

– Beskriv vad du har för uppgift. Vad ska du göra?

– Hur lång tid har du på dig? Vet du när vi ska samlas igen? Vet du när det ska vara klart?

– Var ska du vara och hur länge får du vara där?

– Vet du hur det hela ska bedömas och eventuellt betygsättas?

– Vad är ditt uppdrag eller din roll inom gruppen? Beskriv den.

– Kan du beskriva din planering och tidsplan?

– När äger första kontrollstationen rum i projektet eller grupparbetet?

– Vet du var instruktionerna är så att du kan kolla dem vid behov?

– Har du materialet du behöver – eller vet du var ni ska hämta materialet du eller gruppen behöver?

Förutom detta finns vetenskapliga processer, skrivprocesser, läsprocesser, laborationsprocesser, bokrecensionsprocesser och källkritiksprocesser som bör vara kända av eleverna för att allt ska flyta på.

Det är inte ”bara” att organisera ett grupparbete eller projektarbete utan det kräver mycket planering. Detaljerna har betydelse och hur gruppen tränar för att förstå spelreglerna är avgörande för kvalitén. Se spelregler som en checklista för arbetsro och arbetsordning.

Åtgärd

Planera i ännu mer detalj för ett grupp-eller projektarbete och se om det hjälper. Gå runt och testa några av spelregelfrågorna ovan när grupperna är i gång. Fundera på hur dina spelregler och instruktioner kan bli ännu tydligare.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 12 av 24

Leta efter det som fungerar

Hej!

Det är lätt att haka upp sig på allt som inte fungerar. Det är inget fel att analysera problemen. Det är dock mer intressant att analysera när det faktiskt fungerar. Och vad menar du med ”fungerar?” Arbetsro kan se olika ut – det behöver inte vara knäpptyst. Koncentration, fokus och flow har många ansikten. 

Men när du känner att du har gruppen med dig…

– Är det oftare i början, mitten eller slutet av ditt pass?

– Är det när du berättar eller elever redovisar?

– Är det vid smågruppsarbete eller individuellt arbete?

– Är det på morgonen eller eftermiddagen? Före eller efter lunch?

– Är det  när du är där i god tid, har  en god plan och din plan är uppskriven på tavlan?

– Är det när allt material redan är på plats och i ordning?

– Är det vid verbala instruktioner eller när det verbala kompletteras med det skriftliga?

– Är det när du har en positiv attityd och möter gruppen med glädje?

– Är det när du ”tar scenen” och är säker i ditt ledarskap?

– Är det när eleverna känner att uppgiften är meningsfull?

– Är det när spelregler är kända av alla?

– Är det när du har knutit an till några viktiga informella ledare som ofta präglar stämningen?

– Är det när din lektion är variationsrik – eller inte?

– Är det när ni använder teknik, eller inte?

– Är det när eleverna får korta tidsramar med uppgifter som ska klaras av på kort tid, eller när eleverna har större tidsramar och vidare ramar?

– Är det när du håller eleverna fysiskt i samma rum när de ska jobba eller när du sprider ut dem i grupprum och andra lokaler?

– Är det när man håller sig till arbetsblad och arbetsböcker – eller inte?

– Är det när de är aktiva eller förväntas vänta och lyssna?

Varje grupp är unik. Det gäller att vara särskilt observant på just gruppen du har framför dig. Det du helst ska vara observant på är när arbetsro och arbetsglädje infinner sig. Ta vara på det. Bygg på det.

Åtgärd

Analysera gruppen du arbetar mest med ur denna synvinkel  – eller gruppen du har svårast för. Observera och analysera när det fungerar som bäst.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 13 av 24

Tackar för det som fungerar

Hej!

När Åsa Sourander och jag skrev boken Att vända en klass var det i slutet på de tre år Åsa hade sin mellanstadieklass. Vi försökte analysera hur vändningen gick till och kom fram till att en av de viktigaste åtgärderna var att tacka elever och informera föräldrar när nyckelelever (och gruppen) hade en bra dag. 

Åsa började att skriva positiva lappar hem. Ibland blev det textmeddelande. Ibland kunde hon till och med ringa hem och berätta att nu har X haft en bra dag.

Du kan inte ana hur mycket detta hjälpte henne att få elevernas och föräldrarnas förtroende! Det var många elever och föräldrar i gruppen som knappt hade hört någonting positivt under flera år och nu kom positiva signaler titt som tätt.

Till slut kom eleverna självmant fram till Åsa och sa, ”Jag har haft en bra dag idag, Åsa. Kan jag få en lapp hem om det.” Ja, till slut hade hon många elever i kö i slutet på dagen!

Så enkelt. Så märkligt. Så självklart!

Det handlar om den äldsta principen inom psykologin – positiv förstärkning. 

Vi kom att kalla detta för ”tackterapi.” Det var ett evigt (och magiskt) tackande. Särskilt med de svåraste eleverna hade det stor effekt. ”Tack för att du delade sudd med Sara.” ”Tack för att du hjälpte till att plocka upp.” ”Tack för att du ställde denna intressanta fråga.” ”Jag såg att du uppmuntrande Evelina flera gånger. Tack för det.”

Åtgärd

Vem behöver höra ”tack” lite oftare? Vilken förälder behöver höra oftare när det går bra?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 14 av 24

Förhandlingar

Hej!

Dagens barn och ungdomar är utmärkta på att förhandla. Det är rätt naturligt när man tänker efter eftersom vi i flera generationer har lyft betydelsen av demokrati, delaktighet, barnens rättigheter och liknande.

Det gäller bara att tänka efter vad man ska förhandla om eller inte. Allt kan inte förhandlas för då får man ingenting gjort, säger jag lite gammaldags.

Ett klassiskt exempel är vem eleverna ska sitta bredvid. Ett annat är vem man ska arbeta med i en grupp. Ytterligare ett exempel är om deadlines ska hållas och ha konsekvenser eller inte.   

Flera uppgifter att tänka på:

– Vad är ”icke-förhandlingsbart” hos dig som pedagog? ”Här hos oss….”

– Vad är ”icke-förhandlingsbart” hos oss här på skolan? ”På vår skola/förskola…”

– Hur informerar vi föräldrar och elever om normer och regler innan de ens kommer till skolan/förskolan första gången så att de vet i förväg vad som gäller?

– Hur informerar vi föräldrar och elever om spelregler som gäller när de väl kommer?

– Har våra spelregler och normer några konsekvenser? Det är en mycket svår fråga idag eftersom skolan är ett system utan särskilt många konsekvenser förutom föräldrasamtal eller i sämsta fall en elevhälsokonferens. Gamla konsekvenser såsom belöningssystem eller bestraffningssystem fungerar sällan långsiktigt. 

– Hur lever vi vår värdegrund och hur förklaras värdegrunden för elever och föräldrar?

– Hur förmedlar vi ”tillsägelser” på ett sätt så att elever kan ta emot dem och föräldrarna förstå?

– Har vi en god balans mellan tillsägelser och uppmuntran (att söka och tacka för det som fungerar?)

– Vad är exempel på frågor vi ska förhandla om?

– Vad är exempel på frågor vi inte ska förhandla om?

Åtgärd

Nå – vem bestämmer var eleverna ska sitta, med vem, hur ofta och hur länge? Ge exempel på tre saker som är icke-förhandlingsbara hos dig.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 15 av 24

Organisera dina tankar

Hej!

Om du inte känner att du har grepp om din arbetssituation och dina grupper är det viktigt att organisera dina tankar. Det är bara så att du behöver hitta tid i lugn och ro, ibland ensam, och ibland med en person (vän, familjemedlem, kollega, mentor eller handledare) som kan hjälpa dig att tänka och analysera.

Exempel på övergripande ”tankefrågor”:

– När mår jag som bäst? 

– När fungerar jag som bäst?

– När fungerar gruppen som bäst?

– Vilka nyckelelever behöver jag en bättre relation till?

– Vilka rutiner behöver vara tydligare?

– Vem kan jag få praktiskt stöd och hjälp av?

– Vilken slags hjälp skulle göra mest nytta?

– Förstår jag till fullo att jag har huvudansvaret – även om jag vill ha hjälp och stöd?

– Är jag tillräckligt tydlig som ledare?

– Har jag gjort allt jag kan för att skapa förtroende hos elever och föräldrar?

– Är jag tillräckligt väl förberedd med plan A, B och ibland C?

– Är jag på plats i god tid, med en varm blick och en entusiastisk inledning?

– Vilka signaler ger jag ifrån mig som påverkar mitt anseende hos eleverna och föräldrarna?

– Har jag en långsiktig plan?

– Har jag en idé om hur jag kan komma igen när det tar emot?

– Har jag en metod för att lugna ner mig och ta hand om mig själv när jag är som mest uppjagad?

– Vem kan ge mig tröst och stöd utanför skolan?

– Har jag en fysisk aktivitet utanför skolan som gör att jag kan få utlopp för min frustration eller energi?

– Har jag tackat mig själv och gett mig själv tillräckligt mycket beröm för mina ansträngningar?

– Förstår jag nyttan jag gör för dagens ungdomar, föräldrar och samhället?

– Vart är jag på väg som människa och som professionell yrkesutövare? Vart vill jag vara på väg? Vad är mitt nästa steg?

Åtgärd

Ta tag i en fråga. Skriv gärna ner dina tankar och diskutera med en vän eller kollega.

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 16 av 24

Upp för berget

Hej!

Käckt och glatt säger man att ”klättringen upp för ett stort berg börjar med ett första steg”. Problemet är att det inte är sant.

Klättringen upp för ett stort berg börjar med:

– Ett åtagande och beslut, ”Nu ska jag/vi…”- 

– En bra karta

– En bra plan att anta utmaningen

– Några du litar på att dela resan med

– Rätt typ av ryggsäck och annat material

– Rätt kläder och skor 

– Ett realistiskt perspektiv på tiden det tar

– En god praktisk plan för resan dit, mat, sömn

– Att du har testat material i förväg

– Att du ibland testvandrat och klättrat med full utrustning om du inte är erfaren

– En flexibilitet att ändra planen om så behövs

– En positiv ”kan klara det” attityd

Det är ingen liten lista precis. Gör detta och då blir det inte bara lättare med första steget utan även de andra tusentals stegen som det kommer att ta.

Resan från oro till fokus är sällan någonting man fixar på kort tid med gott humör och lite små tricks. Respektera tiden. Respektera ansträngningen. Respektera beslutsamheten och ansvaret som krävs. Respektera även samarbete med andra som kan behövas. Inse att små saker har betydelse. Testa. Gör om, gör bättre.

Åtgärd

Vilka förberedelser och attityder krävs för att vända en klass? Hur känner du igen när det börjar gå åt rätt håll? Vad är exempel på små saker som ger dig en indikation att resan upp för berget är igång? 

Med vänlig hälsning

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 17 av 24

Video 1, Intro till Att vända en klass

1. Reflektionsfrågor

Har vi klart för oss hur vi ska organisera våra samtal och träffar samt syftet med denna studiecirkel/studiedag?

Du är inte ensam om att ibland uppleva att det svårt att nå alla eleverna eller få till studiero inom gruppen. Varför upplever flera pedagoger att det är har blivit tuffare?

↑ Till innehållet

Del 18 av 24

Video 2. Gruppen före individen

Reflektionsfrågor

Håller du med att gruppen bör gå före individen och att individen har lättast att utvecklas i en välfungerande grupp?

Om, ja, vad gör du för att förstärka ”vi-känslan” inom din grupp?

↑ Till innehållet

Del 19 av 24

Video 3. Att vända en klass. Hållbart ledarskap

Reflektionsfrågor

Vad är din tolkning av begreppet hållbart ledarskap och på en skala 1-10 hur hållbart anser du att du själv är? Skulle dina elever göra samma bedömning?

Hur vet eleverna att du håller även om det blåser friskt?

↑ Till innehållet

Del 20 av 24

Video 4. Att vända en klass. Relationer framför allt

Reflektionsfrågor

Hur vet dina elever att du vill dem väl? Hur vet din mest utmanade elev att du vill honom eller henne väl? Hur gör du för att förmedla denna känsla?

Varför anser många att relationer till eleverna har blivit allt viktigare och hur kan detta faktum eller känslan påverka din praxis och ditt agerande?

↑ Till innehållet

Del 21 av 24

Video 5. Att vända en klass. Samarbete med föräldrar

Reflektionsfrågor

De allra flesta föräldrar vilja hjälpa sitt barn till sitt lärande. Många saknar strategier. Vad menas med detta? Håller du med? Hur kan föräldrar bättre utnyttjas som resurs? Vilka strategier kan du ger dem för att bättre kunna stötta sitt barns lärarende?

När du har haft ett svårt samtal som har gått bra, vad har du gjort rätt?

↑ Till innehållet

Del 22 av 24

Video 6. Att vända en klass. Vardagsrutiner

Reflektionsfrågor

Ge exempel på vardagsrutiner som bidrar till en positiv stämning och en god studiemiljö? Vad är några ytterligare saker du skulle kunna göra för att skapa positiva normer inom gruppen?

Det är svårt att alltid vara konsekvent, men eleverna måste ändå veta vad som gäller och att du menar allvar. Hur kommunicerar du detta på ett varmt men ändå tydligt sätt?

↑ Till innehållet

Del 23 av 24

Video 7. Att vända en klass. Principer del 1

Reflektionsfrågor

Ge exempel på skillnaden mellan inflytande och makt.

Ge exempel på tre icke-förhandlingsbara normer eller regler.

↑ Till innehållet

Del 24 av 24

Video 8. Att vända en klass. Principer, del 2

Reflektionsfrågor

För att vända en grupp krävs extra noggrannhet kring dina förberedelser. Håller du med? Vad skulle du behöva förbereda ännu bättre inför mötet med din grupp?

Beskriv ett pass eller en dag som gick över förväntan? Varför tror du att det gick så bra och hur kan du öka antal stunder varje dag som bidrar till fokus och lärande?

↑ Till innehållet