I denna samling ligger 15 videos som mest har med kroppsspråket att göra. Som pedagoger blir vi avlästa hela tiden: Vill hen mig väl? Håller hen när det blåser? Ser hen mig? Det gäller att vara uppmärksam på hur man skaffa förtroende nu när så mycket bygger på relationer.
Innehåll
Del 1 av 16
Introduktion: Följsamhet och förtroende
Hej!
”Följsamhet och förtroende” ger exempel på det som kallas för icke-verbala färdigheter som varje pedagog bör förstå och behärska. Varför?
Därför att du kommunicerar inte bara med ord, utan med ditt kroppsspråk. Hur du agerar påverkar väldigt mycket hur du uppfattas. Barn och ungdomar fattar beslut hela tiden om du är en person de vill följa – eller inte. Du får inte längre förtroende på grund av din titel eller position. Du får förtroende på grund av relationerna du bygger upp och hur trovärdig du är som person och som ledare.
Hur du använder gester, hur du använder ögonen, hur du rör dig i rummet, hur du använder rösten, hur fort du pratar… ja, allt har betydelse. Många av idéerna som presenteras här har jag fått från Michael Grinder, en av världens ledande experter på icke-verbalt ledarskap. Se www.michaelgrinder.com.
Varje underlag ger bara en kort introduktion och sedan förslag till att träna. Prova och träna en sak åt gången. Fokusera på en detalj under en vecka eller två innan du går vidare till nästa. Du vill använda denna färdighet så småningom utan att ens behöva tänka på det och det blir för mycket om du provar för många färdigheter samtidigt innan de är en del av ditt naturliga beteende.
Se flera av mina böcker om ledarskap i klassrummet, t.ex. Lärarskicklighet: Metoder för framgångsrikt ledarskap (Gothia Fortbildning). Boken Lärarnas kroppsspråk utkommer i slutet på 2020. (Gothia Fortbildning.)
Vi tackar Maja och Per som har låtit oss fotografera dem i aktion i sina klassrum.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
PS Det finns två andra bra sätt att ta del av mina exempel på kroppsspråket och icke-verbalt ledarskap: 1. Boken Lärarens kroppsspråk (hösten 2020) och 2. Online utbildningen Ledarskap i klasssrummet. Båda hittar du på gothiafortbiildning.se
Del 2 av 16
Centrering
Hej!
På engelska finns ett begrepp som heter ”grounding”. Låt oss kalla det för centrering på svenska. I princip innebär det att du som ledare, kommunikatör och pedagog är ”jordad”. Du står stadigt och ger ett stadigt, stabilt intryck som gagnar förtroendet andra får för dig.
Se till att vara ”centrerad” innan du talar.
Åtgärd
Det gäller att prova varje färdighet i praktiken, flera gånger för att så småningom agera utan att du ens tänker på det.
– Stå i mitten av din ”scen”, till exempel längst fram i klassrummet eller mitt framför din grupp du ska informera eller instruera på fritids.
– Stå stabilt, axelbrett med fötterna. Känn dig stabil och ”jordad.” Prova att gå upp på tå och gå ner sakta. Det hjälper dig att få en stabil känsla.
– Stå kvar utan att säga någonting i 3-4 sekunder. Se till att ta ett eller två djupare andetag.
– Med en inkluderande gest kan du börja hälsa alla välkomna.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 3 av 16
Den inkluderande gesten
Hej!
Hur du använder dina händer och hur du använder gester är en viktig del av ditt kroppsspråk.
– Undvik att peka med ett finger, utan använd i så fall hela handen.
– Vänd handen uppåt så att handflatan är mot taket, inte tvärtom.
– Sträck inte handen fullt ut eftersom det ger ett hårt intryck.
– Det är ofta bättre att använda båda händerna istället för en – det är inte alltid möjligt men du kan prova skillnaden att leda med två händer istället för en, ungefär som om du skulle säga ”Varsågod, ni kan hämta maten.”
–
Åtgärd
Prova den inkluderande gesten efter det att du har gjort din ”centrering”.
– Stå stabilt, vänta 3-4 sekunder för att visa att du vill ha uppmärksamhet.
– Sträck ut båda armarna som om du ska samla in alla till dig.
– Håll den gesten (tekniken heter ”den frusna gesten”) i början när du ska tala.
– När du väl tar ner händerna, gör det sakta.
Med vänlig hälsning
John Steinberg
Del 4 av 16
Pausering
Hej!
Pausering är en del av retoriken som alla goda talare, skådespelare och komiker använder sig av. En kort paus på någon sekund eller två eller tre kan ge följande signaler:
– Det du ska säga nu är viktigt.
– Det du ska säga nu kräver extra uppmärksamhet.
– Nu ska du tänka efter.
– Nu ska du förstå instruktion 1 innan vi går vidare till instruktion 2.
För en stå-upp komiker ger pausen en signal till åskådarna att det är dags att skratta. För en skådespelare ger det en signal till publiken att ha en emotionell reaktion. För en pedagog kan den korta pausen ge en signal att det är dags att lyssna och ta till sig informationen.
Du blir också mer intressant att lyssna på med en större variation i ditt sätt att tala.
Åtgärd
Under veckan som kommer prova med flera kortare 1-3 sekunders paus när du ger instruktioner då och då och se om det påverkar lyssnandet.
Med vänlig hälsning
John Steinberg
Del 5 av 16
Frusna gester
Hej!
Ytterligare ett exempel på en s.k. icke-verbal ledarskapsteknik är ”den frusna gesten”. Ett bra exempel på det är när du pekar mot tavlan (blädderblocket, powerpointen) och håller fast din hand i 5-6 sekunder. (Och du gör det med hela handen som du har tränat på, inte bara pekfingret).
Vad uppnår du för effekt?
Den främsta effekten är att eleverna tänker att ”min lärare menar allvar.” Hurså? När du håller fast gesten i fler sekunder än normalt är det en signal till gruppen att ”detta är någonting jag bör lägga uppmärksamhet på.” Det blir också lättare att minnas vad man ska göra eller tänka på.
Givetvis ska du också skriva instruktioner. Berättar du bara så försvinner det du säger ut i tomma intet. Färre kommer ihåg. Men berättar du och har skrivit upp vad som ska göras är det dels svårare att glömma och dels vet eleverna var de ska hämta information eller en instruktion om de glömmer. När du pekar med handen med en ”frusen gest” mot tavlan finns ingen tvekan om var informationen finns och vad eleverna förväntas göra eller tänka på.
Åtgärd
Exemplet här handlar om att peka på tavlan för att betona en instruktion. Om du har flera saker de ska göra på en lista, peka 3-4 sekunder innan du skyndar vidare till nästa punkt.
Ytterligare ett exempel är att sträcka ut händerna i en inkluderande gest, säg ”Nu…” pausera för att sedan fortsätta. När du säger ”Nu” – håller du en frusen gest.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 6 av 16
Tillstånd
Hej!
Ett mål som alla pedagoger bör ha är att försätta gruppen i ett tillstånd av det som kallas för ”avspänd koncentration”. Man vill ha en atmosfär och stämning i rummet som gagnar lärande.
Ditt eget tillstånd påverkar gruppens tillstånd. Om du själv är stressad och uppjagad är sannolikheten stor att du pratar fort och ofta med hög volym.
Om du är uppgiven eller besviken är sannolikheten stor att du pratar mer långsamt med låg volym och kanske till och med suckar av frustration. Det ökar sannolikheten att flera i gruppen blir uppgivna och ouppmärksamma.
Om du börjar med att visa irritation eller till och med med utskällningar blir det inte heller bättre.
Det du eftersträvar är att du själv är lugn, samlad, avspänd och koncentrerad – och det hjälper dina elever också in i det tillståndet.
Åtgärd
Experimentera med olika tillstånd när du ska inleda. Gör medvetet fel en gång och se vad det blir för effekt. En annan gång ”gör rätt” – det vill säga samla dig, visa kroppsligt att du är fokuserad. Var lugn och entusiastisk samtidigt och notera om det har någon effekt på gruppen.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 7 av 16
Rösten
Din röst gör dig enklare att följa – eller inte. Det påverkar din attraktionskraft och det påverkar hur länge gruppen är uppmärksam på vad du har att säga och dina eventuella instruktioner.
Lyssna på en nyhetssändning utan fokus på vad nyhetsuppläsaren säger, utan bara på hur de säger det de säger.
– Notera tonfallsvariation.
– Notera mini-pauseringar.
– Notera volymförändringar.
– Notera hur uppläsaren betonar på olika sätt.
Varför använder de så mycket variation? Just därför att de blir mer intressanta att lyssna på.
Åtgärd
Spela in dig själv med mobilen när du ger en instruktion. Lyssna på dig själv i lugn och ro och ställ frågan: ”Skulle jag vilja gå på mina egna lektioner?” Det blir jobbigt, det kan jag lova, att höra sin egen röst ur detta perspektiv. Men det är nyttigt och kommer att ge dig en tankeställare om hur du kan blir mer intressant att lyssna på – och därmed mer ”attraktiv” som pedagog.
Notera att detta är ett klassiskt exempel för den spelregelförändring som har hänt inom skolans värld. Förr skulle man plikttroget bara ta del av vad läraren sa oavsett hur de sa det. Nu ska man plötsligt göra sig själv intressant och attraktiv för att få följsamhet. Nog har lärare en tuffare utmaning idag på så sätt, men det är bara ett faktum. Om man förstår det faktumet så gäller det att målmedvetet arbeta med sitt ledarskap och sitt sätt att kommunicera.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 8 av 16
Ögonen
Hej!
Vi förstår alla hur viktiga ögonen är för vårt sätt att kommunicera och om folk uppfattar oss som en intresserad, god lyssnare eller en person som man gärna vill ha kontakt med eller inte.
Det är naturligtvis inte lätt att kontrollera sina ögonrörelser och blicken, men medvetenheten om betydelsen av detta kan hjälpa.
Ögonen kan kommunicera:
– en glädje
– en ilska
– en besvikelse
– ett välkomnande
– ett uteslutande
– ett intresse
– en förhoppning
Ögonen tillsammans med hur man lutar huvudet förstärker känslan av öppenhet, välkomnande och nyfikenhet.
Låt mig använda ”bjuda på mat”- metaforen igen. När du ska bjuda på mat händer det oftast att du tittar på maten, din öppna hand pekar mot maten och du lutar huvudet åt sidan. Allt detta tillsammans gör att den du bjuder känner sig välkommen till maten och får en känsla av att du har engagerat dig, valt dina gäster väl, är stolt över maten och hoppas det smakar bra.
Det låter som ett utmärkt ”recept” för att göra dig och ditt innehåll attraktivt, eller hur?
Åtgärd
Var särskilt noggrann med hur du använder ögonen i kontakt med en elev som du är osäker i din relation till eller har problem att nå fram till. Kan denna extra medvetenhet bidra till att du använder ögonen på ett lite mer inbjudande och välkomnande sätt? Kan det möjligtvis vara ett litet bidrag till att förbättra kommunikationen och öppenheten er emellan? Testa.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 9 av 16
Beröring
Hej!
Små barn kan vi ge en morgonkram. När de är lite äldre blir det kanske en handskakning. På högstadiet och uppåt blir det nog en hälsning med ögonen. Vi vet alla hur känsligt det har blivit med beröring och att vi behöver vara mycket mer noggranna och försiktiga med vad vi gör. Under Cronatiden vändes allt upp och ner och nya spelregler för beröring fick vi söka efter!
Det handlar om vad man gör. Det finns många variabler:
– Hur ofta du har en fysisk beröring
– Hur länge beröringen pågår
– Var på kroppen du tar
– Hur hårt eller mjukt du tar
Det blir fel om du drar i eleverna. Det kan bli fel om du rufsar dem i håret. Det blir fel om du tar i för hårt eller för länge. Det gäller att tänka efter.
Ett finger, en tiodelssekund, med en lätt tusch på underarmen är ofta acceptabelt och känns som man ”länkar” över till eleven. Det är acceptabelt även för tonåringar.
Observera hur du använder beröring och får feedback från andra om hur du gör.
Åtgärd
Till exempel om du ska ge en ”uppmuntransklapp” känns det ofta bättre med en lätt tusch bakom axeln än att du klappar dem på huvudet eller på axeln. Prova med en vän eller familjemedlem med att säga någonting i stil med ”Tack för att du…” och samtidigt ger en klapp på skulderbladet på axeln och sedan strax under axeln, mer på ryggen. Fråga sedan vad som känns bäst.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 10 av 16
Positionering
Hej!
Två elever tjafsar längst bak i rummet. Du kan välja att ropa ut över hela gruppen, ”David och Jesper – nu får ni sluta tjafsa och komma igång.” Det är ett alternativ, men du bidrar till att skapa spänning er emellan, skapar spänning i gruppen, drar de andra elevernas uppmärksamhet ifrån vad de gör.
Ledarskap, säger jag ofta, är att ha ett alternativ. Vad är alternativet?
Du kan fortsätta att tala, men vandra ut i gruppen mot killarna utan ögonkontakt. Stanna ca två meter ifrån dem med ryggen till. Nu har din kropp gett en signal att du har hört deras tjafs och vill att de ska sluta. Med andra ord, du vet att de vet att du vet och de vet att du vet att de vet!
Konstigt? Kanske det, men det är så kroppsspråket fungerar. Det hjälper inte varje gång att göra på detta sätt, men prova att låta kroppen tala innan du öppnar munnen och talar, tjatar, förmanar eller visar din irritation.
Ytterligare ett exempel är att komma från sidan när du ska gå till en elev för att hjälpa till. Om du blickar mot uppgiften och kommer från sidan ökar det sannolikheten att de tittar på uppgiften och fokuserar på den. Och det är det du vill. Om du vill att eleven ska titta på dig är det bara att se dem i ögonen och sannolikheten är stor att de lyfter blicken mot dig.
Det beror på vad du vill. Att ”positionera” dig bredvid ger en annan form av att kommunicera på medan att stirra med ögonen är en kommunikation på ett annat sätt.
Åtgärd
Som flera gånger tidigare uppmuntrar jag att prova alternativen. Gör ”fel”. Gör ”rätt” och se om det blir en skillnad. Prova framförallt detta med hur du går fram till en elev som ber om hjälp. Kom från sidan. Ha blicken på uppgiften.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 11 av 16
Stanna kvar och pausa
Hej!
Forskning inom vården visar att om läkare ägnar två minuter extra till samtal vid ett patientbesök minskar behovet av flera återbesök. Märkligt? Nej, rätt logiskt när man tänker efter.
Det finns ett budskap här för pedagogen som går runt och hjälper sina elever under ett pass. Efter det att du har svarat på frågan och hjälpt till, skynda inte iväg.
– Stanna kvar, vid sidan om, med ögonen kvar på uppgiften.
– Stanna kvar i minst tre-fyra sekunder längre än du normalt gör.
– Säg inget innan du går för då tar du bort uppmärksamheten från uppgiften. Spara eventuellt beröm till senare.
– Innan du går vidare, ta en kort-kort mini-paus. Ta ett djupare andetag och ”samla kraften.”
– Gå till den eleven som du känner behöver dig bäst just nu. Låt inte elevernas rop och viftningar bestämma åt dig.
– Gå dit – sakta med blick över rummet.
– Gå till eleven från sidan och ha blicken på uppgiften.
Det finns flera övergripande budskap här. Det första är att det är viktigt att ta hand om dig själv innan du tar hand om andra. Just därför är mini-pauser bra. Det andra är att varje besök ska vara ett kvalitetsbesök. Rusar du runt så får du bara flera händer upp i luften och en stressigare stämning.
Lyssna även på frågorna du får eftersom du får information om vad du eventuellt har missat i dina instruktioner.
Åtgärd
Prova detta sätt att handleda och hjälpa till med extra ”kvalitetstid” och se om du behöver göra färre återbesök till just den eleven.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 12 av 16
Häng inte på möblerna
Hej!
Du ska presentera dig på ett föräldramöte och är lite nervös. Utan att tänka på det står du lite längre ifrån gruppen än du normalt skulle göra och ”hänger” på möblerna, skrivbordet eller en stol, för att få lite stöd. Du kanske står även lite vid sidan om.
Om du ska tala på ett föräldramöte eller agera inför en ny eller en kanske rastlös grupp så har hur du presenterar dig och inleder stor betydelse för förtroendet du får.
Några viktiga icke-verbala regler:
– Stå i mitten av ”scenen”
– Stå nära din grupp
– Häng inte på möblerna
– Ha inte heller några möbler mellan dig och gruppen (stå framför skrivbordet, inte bakom)
– Stå stabilt
– Använd inkluderande gester.
Åtgärd
Prova att vara mycket mer noggrann med hur du står och inleder och se om det möjligtvis går snabbare att få gruppens uppmärksamhet och bidrar till följsamheten.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 13 av 16
Prata som en norrman
Hej!
Har du undrat varför norrmän låter så trevliga?
En anledning är att de använder sig av uppåtintonering i slutet av sina meningar och särskilt när de ställer frågor.
Har du undrat varför hockey- och fotbollsspelare höjer sina armar när de gör mål (publiken med!). Uppåtrörelser på detta sätt är kroppens sätt att visa glädje.
Har du undrat varför vi ber ett gråtande barn att titta upp? Anledningen är att när de tittar upp blir det svårare att vara ledsen.
Har du undrat varför en föreläsare som står bakom ett podium eller sitter vid ett bord är lättare att tröttna på än den som står ”rent” på scenen utan någonting framför sig? Anledningen är att den personen som inte har någonting framför sig signalerar öppenhet och flexibilitet med sin kropp. Motsatsen signalerar låsningar.
Åtgärd
När du frågar en elev, ”Hur tänkte du då?” eller ”Vad är nästa steg, tror du?” prova med uppåtintonering i slutet på frågan och se om inte det är lite, lite lättare för eleven att engagera sig och tänka efter. Du låter mer inbjudande.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 14 av 16
Stå upp!
Hej!
Det finns en övning som jag använder på mina kurser då och då där jag säger till publiken att jag ska komma in i rummet och säga två ord. Jag ska göra det fyra gånger, säger jag, och använda samma ord, fast säga dem på fyra olika sätt.
1. Första gången kommer jag in i rummet (eller från bakom scenen) och nästan skriker, ”Stå upp!” Många står upp men inte alla. Jag skojar med gruppen och säger, ”Nu har jag hittat alla gamla militärer.”
2. Andra gången kommer jag in i rummet och säger ”Stå upp!” på ett mycket trevligare sätt, men jag använder en ”sitt ner” gest, d.v.s. det jag säger och det jag gör hänger inte ihop. Då är det inte många som reser på sig.
3. Tredje gången kommer jag in i rummet och säger med den ynkligaste rösten jag har, ”Stå upp.” Några står upp och då har jag hittat alla med moderskänsla, skojar jag om.
4. Fjärde gången kommer jag in i rummet, tar plats i mitten av scenen, nära publiken och med en tydlig men ändå ”vänlig” bestämdhet säger jag ”Stå upp!” Och det gör de.
Givetvis används övningen som en ingång till en diskussion om hur man får en grupps förtroende och hur man får följsamhet. Och notera att följsamhet inte är samma sak som ”auktoritärt.” Med följsamhet menar jag att du som ledare har skapat ett sätt att umgås med gruppen så att de ser dig som en tydlig, vänlig, viktig ledare.
Åtgärd
Experimentera med ditt sätt att be eleverna göra någonting, till exempel att ställa upp innan de går in i rummet eller städa upp innan de ska lämna rummet. Gör fel. Gör rätt. Se om det blir en skillnad i följsamhet.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 15 av 16
Nord-Sybnd, Öst-Väst
Hej!
Ditt rörelsemönster i rummet kan påverka följsamheten och förtroendet. Det finns olika teorier om vad som är bäst.
En del skådespelare som jag har lyssnat på som har talat om retorik, rekommenderar att man står stilla när man talar, särskilt när man kommer till en viktig punkt. Det försöker jag tänka på även om jag är mycket rörlig på scenen. ”Nu, John, ska du stå still och betona.”
Jag rör mig ofta i Öst-Väst riktning, det vill säga, sidledes på min ”scen”. Det är normalt för en föreläsare och lärare att göra.
Men då och då blandar jag in Nord-Syd rörelse, det vill säga att jag tar kliv framåt, ibland till och med ut i publiken – vilket inte alltid är lätt om man står uppe på en scen i en aula. I klassrummet är det dock lättare. Gå ut i gruppen och fortsätt att berätta. Sedan tillbaka.
Du blir mer intressant att lyssna på, särskilt om du gör detta på ett medvetet sätt och inte bara hipp som happ. ”Nu har jag en viktig poäng. Jag kliver fram. Jag använder en stor gest.”
Åtgärd
Låt någon spela in 5-10 minuter av ett typiskt pass så att du senare kan analysera ditt rörelsemönster i rummet. Prova mer målmedvetna rörelser i Nord-Sydlig riktning.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Del 16 av 16
Stegen talar
Hej!
Min gammelmoster var lärare och sedan rektor. Hon var mycket kort – men också mycket bestämd. Hon satte stålklackar på sina skor så att det skulle höras i korridoren när hon kom!
Tja, jag vet inte om det är sant, men det är historien som berättas så och det är lite kul. Jag ser henne framför mig nu, denna korta, bestämda kvinna med kraftig böjd rygg som med bestämda steg intog sitt revir i skolans korridorer. Hon fick en auktoritet som få. Tack och lov hade hon även en varm blick och ett gott skratt. Med bestämdhet och värme styrde hon skolorna där hon var rektor in på rätt spår.
När jag träffar rektorer på mina skolbesök och de kommer mot mig i korridoren kan jag nästan se innan de har presenterat sig om de kommer att klara sitt uppdrag! Usch, så hemskt att säga så! Jag vet, men samtidigt ligger det någonting i det.
Hur du går speglar….
– din ambition
– ditt självförtroende
– din stressnivå
– din intensitet
– dina förväntningar
Vi har pratat om rektorer, men samma sak gäller för alla pedagoger. Hur du går i korridorer, hur du går in i ett rum, hur du går fram till en elev eller en elevgrupp, blir avläst av eleverna och de bildar sig uppfattningar om det, på gott och ont. Hur går en pedagog i skolans korridorer och visar höga förväntningar och stor ambition?
Åtgärd
Variera ditt sätt att gå i korridorerna på skolan och se hur det påverkar ditt sätt att tänka – och om du kan möjligtvis avläsa, hur eleverna uppfattar dig.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Läs vidare i Lärarskicklighet: Metoder för framgångsrikt ledarskap (Gothia Fortbildning) och boken Lärarnas kroppsspråk (utkommer i slutet på 2020) (Gothia Fortbildning)