Mallar och exempel

Del 1 av 15

Presentera dig själv

I denna sektion hittar du ”mallar” och exempel – eller snarare utgångspunkter, strukturer och stöd för information, kommunikation och möten. Självklart ska du anpassa varje exempel efter behov och situation. Tanken är att bidra med goda principer. 

——————————————————————————————————

Exempel på ett brev att skriva till föräldrar när du tar över en ny klass eller grupp:

Hej!

Jag heter X och är klassens nya mentor (fritidspedagog, klasslärare). Jag ser verkligen fram emot att arbeta med eleverna och att träffa er som föräldrar. Jag har tidigare arbetat med X och har särskilda kompetenser i X och X.

Min uppgift är att ge eleverna framtidshopp, strategier för att lära sig, goda ämneskunskaper och att hjälpa dem att bli goda kamrater så att klassen fungerar så bra som möjligt. Min uppgift är också att hitta elevernas särskilda styrkor och talanger. Jag vill även ge dem arbetsdisciplin och lära dem att ta ansvar för sitt eget lärande, eventuella hemuppgifter och för varandra.

Jag lovar att vara välförberedd, se möjligheter hos individen och gruppen och vara tydlig med regler och hur skoldagen ska fungera. Jag ber er vänligen att se till att era barn kommer till skolan så välförberedda som möjligt. Det är mycket lättare att lära saker om man har sovit tillräckligt länge, ätit frukost, har rätt material med sig och haft någon som har önskat dem en bra dag – och lyssnar på hur dagen har varit.

Jag har höga förväntningar och vi kommer att ”köra hårt” – men jag lyssnar, anpassar mig till gruppen och ni som förälder är alltid välkommen att höra av er. Det sättet som passar mig bäst är via e-post XXX. Om ni behöver ringa, så skicka gärna ett sms i förväg till XXX så ringer jag upp. Jag har själv barn i skolåldern jag behöver hjälpa med hemuppgifter och alla deras sportaktiviteter!

Vi hjälps åt! Snart kallar jag till ett första föräldramöte strax efter skolstarten för att presentera mig och schemat – och för att lära känna er och svara på era frågor.

Med vänlig hälsning

XXX

Lycka till med första kontakten med föräldrarna.

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 2 av 15

Plan för ett föräldramöte

Hej!

När du bjuder in till ett föräldramöte finns följande saker att tänka på:

– Tänk på vilka f-möten som har fungerat bäst på senare år, t. ex. när flest kom, flest var nöjda och det kändes som en meningsfull dialog. Hade eleverna ett uppdrag den kvällen? Hade du planerat extra väl? Vad kan du ”låna” av det som tidigare har fungerat?

– Tänk på olika strategier för att marknadsföra f-mötet så att så många som möjligt prioriterar det. Till exempel – var ute i god tid, skicka påminnelser, gör en snygg inbjudan med en lockande rubrik, använd olika sätt att nå ut (en lapp eller ett meddelande på hemsidan räcker inte). Ring upp vissa föräldrar som ev. kan hjälpa till att sprida ordet. Planera gärna med några föräldrar. Fundera på om barnen ska medverka på något sätt – om inte fysiskt, kanske med en kort, kort film.

– Hälsa varmt och välkomnande och visa att du kan deras namn (och om inte, att du anstränger dig att lära dig). Här är inte tid och plats att varken vara blyg eller gömma dig i ett hörn. Ta kommandot redan vid hälsningen.

– Ha alltid en synlig dagordning – på tavlan, powerpointen eller via ett papper. De ska synas att du har en plan och har tänkt ut saker i förväg.

– Arrangera rummet trevligt. Ibland kan det löna sig att välja en annan lokal än klassrummet. Svensk kultur kräver fika, men det kan gärna vara enkelt utan stora pretentioner. Det är bara så att man känner sig mer välkommen med hjälp av fika, förutom att det kan bryta isen.

– Inta din scen. Stå i mitten av din ”scen” utan varken bord eller stolar som skydd. Häng inte i möblerna. Stå stabilt. Andas innan du börjar!

– Prata tydligt. Hälsa välkommen och berätta om syftet, upplägget och tidsramen för mötet.

– Håll tidsplanen precis som du gör under en lektion – det blir utflykter ibland och samtal som tar andra vägar än du vill, men håll ihop det hela. Sammanfatta ofta.

– Landa i konkreta åtgärder. Tala om vad du lovar göra. Var överens om vad de tänker göra och bidra med.

– Rama in frågestunden. ”Kl 20.30 ska vi avsluta, så nu finns en kvart för att ställa frågor.”

– Sammanfatta igen vad ni är överens om och vem som gör vad och hur det följs upp.

– Tacka hjärtligt för deltagandet. Med blick (eller hand) hälsa på vägen ut och om flera vill komma fram och diskutera vidare, be dem vänta två minuter tills du säger adjö till de andra.

– Flera som är missnöjda? Kom överens om vad och hur det hela ska följas upp – och vad var och en ska göra. 

– Smält dina intryck och lär av denna erfarenhet.

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 3 av 15

Svåra samtal med föräldrar

Hej!

Om du behöver ringa eller genomföra ett möte med ”svår” information kan det kännas obekvämt både för dig och för elevens målsman. Här är några riktlinjer och principer att hålla sig till.

– Förstå att det är obekvämt, inte bara för dig.

– Förstå att det ofta finns en lång historia av klagomål eller tidigare samtal och möten.

– Förstå känslan att de kan tycka att skolan borde ha gjort mera.

– Om du har ett möte, håll det på en plats i skolan som känns mest neutral – inte i ett klassrum, och inte i rektorsrummet. Välj ut en liten, välkomnande plats där ni inte blir störda. Hälsa varmt och välkomnande.

– En öppningsfras som denna kan fungera: ”Välkommen till ett möte där vi ska komma ett steg närmare en fungerande skoldag för X. Innan mötet är över ska vi veta vad vi på skolan ska göra, ni hemma kan hjälpa till med och vad din son eller dotter ska tänka på redan i morgon.”

– Fortsätt genom att påpeka att det finns hopp och möjlighet. ”Vi har noterat här på skolan att X fungerar bäst när X…. (exempel). Till exempel denna vecka har det gått bra när X har arbetat med Y, arbetat med uppgift Z… o.s.v.” (Identifiera specifika händelser när det har fungerat.

– ”Ibland blir det inte som din son eller dotter har tänkt sig eller som vi på skolan har tänkt oss för att hitta arbetsro och fokus. Till exempel fanns en incident (t. ex. större utbrott eller exemplet som frustrerar) denna vecka som vi är skyldiga att berätta om och klara upp.” Berätta kort och koncist och håll dig till sakfrågan – och aldrig ett allmänt omdöme om personen. Försök inte heller att diagnostisera felet. Håll dig till en specifik händelse.

– ”Vi har alla intresse av att öka tiden så att X kan få mycket gjort, lära sig mer och komma överens med kompisarna. Redan i morgon ska vi på skolan göra följande (kort, koncis åtgärd). Tillsammans ska vi komma överens nu om vad ni kan hjälpa till med. Sedan ska vi båda prata med X.” 

– ”Varje torsdag efter skolan de närmaste fyra veckorna har jag ett kort möte med X för att stämma av hur veckan har varit och på kvällen ringer jag för att stämma av med er.” 

– ”Sakta men säkert ska det gå bättre och bättre eftersom vi nu kommer att samarbeta ännu tydligare och oftare och arbeta med konkreta, positiva förändringar.”

– ”Tack så hjärtligt för detta möte. Vi följer upp på torsdagar i åtminstone fyra veckor framöver.”

Lycka till! 

© John Steinberg

Boktips: Svåra föräldrasamtal i skola av Karin Oldegård Ljunggren. Studentlitteratur. 

↑ Till innehållet

Del 4 av 15

Struktur för ett parvis grupparbete

Hej!

Ett av de största målen med grupparbete och projektarbete är att eleverna ska kunna ta större ansvar för sin lärprocess, förutom att lite oftare kunna undersöka sina egna frågor och göra djupdykningar. Det största felet är när gruppen är för stor, tidsramen för stor och det finns för få kontrollstationer längs vägen.

Börja med parövningar. Det är svårt nog eftersom det förändrar lektionens rytm med flera stopp och starter. Här är några principer för lyckade parövningar.

– Vad är syftet? Är du klar över varför de ska jobba två och två?

– Det enklaste är att para ihop sig med den man sitter bredvid. Det är helt OK att börja så. Efter en stund kan man para ihop sig med klasskamrater som man inte tidigare har arbetat med på ett tag. Slumpmetoder fungerar bra eller en slumpgenerator i en app.

– Ha en korttidsram – två till tre minuter. Tidspressen effektiviserar processen.

– Ha en tydlig, möjlig och begriplig uppgift. Till exempel: ”Ni har tre minuter på er att hitta på fem orsaker till att… eller fem fakta om… eller tre idéer för…”

– Fördela ansvar inom paren. ”Den med mörkaste strumpor är gruppens sekreterare. Skriv ner era förslag. Den andra är gruppens talesman eller -kvinna.”

– Kör som om det vore en hundrameterssprint. Klara, färdiga gå!

– Ett högt tempo är lite stressande och kan kännas konstigt men hjälper i förlängningen för att främja koncentration och fokus, men uppgiften måste vara bra.

– Att träna ”stopp och start” tar tid. Där får du ha tålamod. Men efter ett tag, om du är tydlig och har en klar metod för att starta och stoppa, kommer metoden att vara tydligare för eleverna och fungera allt bättre.

– En av de två redovisar. Det är inte nödvändigt att alla grupper alltid redovisar och redovisningsmetoden kan variera.

– Glöm inte en kort utvärdering av hur dessa tre minuter inom pargruppen kunde utnyttjas ännu effektivare.

– Lägg ner tid på att formulera uppgiften eller uppdraget! Du kommer att märka att ”prata ihop er”, ”diskutera detta” inte är bra instruktioner. 

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 5 av 15

Struktur för ett lngre grupparbete

Hej!

Allt eftersom vill du att eleverna ska ta mera ansvar för sitt eget lärande. Det finns många fördelar med grupparbete och projektarbete, men det är ju en process att lära sig hur man utnyttjar tiden och samarbetar med klasskamraterna på ett effektivt sätt. Du som pedagog leder denna process. Det största misstaget är att ge för lång tid i för stora grupper med för otydliga uppgifter utan uppcheckning, deadlines och kvalitetskontroller. Några principer:

– Börja smått och utvidga längre fram. 10-20 minuter i grupper på 3 och 3 räcker gott i början. Det är först mycket längre fram du kan ge flera veckor i grupper på 4 eller 5. Det är mycket som ska tränas innan man kommer så långt.

– Slumpa ut vem som jobbar med vem under devisen ”i mitt klassrum arbetar alla med alla.”

– Lägg ner mycket tid på att formulera en specifik och konkret uppgift eller uppdrag. Visst kan eleverna ha åsikter om detta, men kom ihåg att du leder processen och sätter strukturen så att det blir kvalitativt bra. 

– Spekulera vilket material som kan behövas inklusive olika digitala verktyg och internetsidor som kan vara bra.

– Håll eleverna nära dig och om några måste iväg, till exempel till skolbiblioteket, begränsa tiden. Sprid inte ut eleverna vind för våg. Du måste se och höra hur de arbetar. Först mycket längre fram kan du lätta på detta.

– Ha tydliga deadlines och kontrolltillfällen. Förutom att du går runt och lyssnar, svarar på frågor och ställer motfrågor, ska det finnas tydliga deadlines på vägen mot en slutprodukt.

– Ge tydliga tidsramar och metodramar för en eventuell redovisning. Diskutera hur bra redovisningar ser ut och ge olika exempel på hur man kan göra.

– Klargör bedömningskriterier och kvalitetskriterier.

– Träna kamratbedömning och konkret feedback i sann ”Two stars and a wish” anda.

– Ta god tid på er att utvärdera så att nästa tillfälle blir ännu bättre, effektivare och ett kvalitetslyft.

– Lär av erfarenheten och analysera din struktur för nästa tillfälle. Ansvar är en träningssak och det är du som är träningsledaren.

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 6 av 15

Struktur för värdegrundsarbete

Hej!

Ahhhh… nu till en av mina käpphästar där jag tycker att skolorna tacklar värdegrundsfrågor helt fel. Vad är målet? Ett av de största målen är att eleverna behandlar varandra och de vuxna med respekt. Låt oss kalla det för artighet. Hur främjar man artighet? Inte är det genom att sätta upp stora affischer med abstraktioner som om det vore en valkampanj. ”Respekt. Glädje. Hänsyn. Samarbete” är obegripliga begrepp.

Nej, du börjar med beteende, inte med värdeord. Du börjar med exempel på artighetsbeteende. Ett exempel är att ”Här på skolan öppnar vi dörrar för varandra.” Kör, helt enkelt, en ”öppna dörrar för varandra” kampanj snarare än att sätta upp en affisch om respekt. 

Målet är att ändra beteende och främja artigt beteende. Och när en elev öppnar en dörr åt dig tackar du, förstås, men länka sedan ihop till värdegrundsorden. ”Tack för att du öppnade dörren åt mig. Det var väldigt artigt av dig.” Nästa dag påminner du eleven om det som hände dagen innan. ”Igår kväll när jag var hemma tänkte jag på hur artigt det var av dig att öppna dörren åt mig.”

Tänk på hur du gör för att träna eleverna att ge artiga konstruktiva kvalitativt bra kamratfeedback till varandra, så som man vill göra inom ramen för formativ bedömning. De behöver kunskap om feedbackens betydelse, hur bra feedback ser ut, hur det påverkar andra och de behöver, framförallt, goda modeller för hur de kan göra. Sedan behöver de träna. 

Lyckat värdegrundsarbete på en skola grundar sig inte på projekt, värderingsövningar, samtal i grupp – det är OK – men när du fokuserar på beteende som bidrar till respekt och arbete påverkar det vardagsagerande – och det är det du vill åt.

Lycka till! 

© John Steinberg

Åsa Sourander och jag har skrivit en bok om skolans värdegrundsarbete som ges ut av Gothia Fortbildning. Boken heter Värdegrundsarbete i praktiken. Se även den helt nya upplagan av Aktiva värderingar. 

↑ Till innehållet

Del 7 av 15

Principer för ett utveckliingssamtal

Hej!

Vid ett utvecklingssamtal finns följande saker att tänka på:

– Först och främst heter det” utvecklingssamtal” – kom ihåg det. Det är inte ett ”hitta på fel” samtal, ”rätta till samtal”, ”diagnossamtal” eller ett betygssamtal. Samtalets syfte är att blicka framåt, ge hopp och ge exempel på hur utvecklingen kan fortsätta. 

– Många provar elevledda samtal. Visst. Under en mycket tydlig struktur. Själv tycker jag att det är pedagogens ansvar att leda, strukturera, driva och hålla i ett utvecklingssamtal. På denna punkt är jag gammaldags. I båda fallen behöver man tänka ut en mycket tydlig struktur.

– Läroplanen liksom alla bedömningsmatriser har tydliga lingvistiska utmaningar. Vad menas, egentligen? Om eleven ska leda samtalet behöver han eller hon verkligen äga orden och förstå deras betydelse. Både föräldrar och elever behöver förstå vad som menas och du ska ofta kontrollera denna förståelse och ge tydliga exempel.

– Ha en god balans mellan samtal om det sociala och kunskapsutvecklingen. Försök att betona hur eleven lär sig snarare än detta med måluppfyllelse. Föräldrar vill gärna veta ”hur det går” och gärna i relation till betygsskalan. Det är begripligt, men din uppgift är att fokusera på exempel på hur de har lärt sig och möjligheter att effektivisera lärandet. 

– Inkludera eleven i samtalet om du leder det. Prata med, inte om. Be eleven om förslag och exempel. Se till att eleven själv har valt ut bra och lyckade exempel att berätta om och visa upp. Eleverna, inte bara du, ska vara med och förbereda samtalen och exemplen. Alla har väl en digital portfolio man kan visa?

– Betona styrkor och möjligheter snarare än brister och problem. Betona begreppet ”självorganisering” – hur föräldrar och lärare kan hjälpa eleverna ”administrera” sina studier och ta ansvar.

– Sammanfatta då och då och särskilt i slutet.

– Kom överens om vem som gör vad efteråt. Att lyckas i skolan är allt som oftast en konsekvens av att varje part – du och skolan, eleven och föräldern – vet hur de kan hjälpa till.

Känslan du vill ge under ett utvecklingssamtal är nr 1 – du som pedagog vet vad du gör och har en plan. Nr 2 – eleven har potential och möjligheter och Nr 3 – ett gott samarbete mellan hem och skola är viktigt för alla.

Lycka till! 

John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 8 av 15

Innan du går in i rummet

Hej!

Banalt. Självklart. Jo, jag vet. Många av mina sk. Fortbildningsbre kan upplevas så, särskilt av erfarna pedagoger. Men… det skadar aldrig att tänka efter, särskilt när vi arbetar inom en skolvärld som bygger så mycket på rutin och traditioner. Varför gör jag så här? Hur kan det göras bättre? Hur skulle det kunna bli annorlunda och effektivare?

På väg mot en lektion borde det rimligtvis finnas många tankar i ditt huvud. Några exempel:

– Vad är passets syfte och hur ska jag förklara det för eleverna på ett entusiastiskt, tydligt och motiverande sätt?

– Har jag en tydlig struktur för min tidsdisponering?

– Finns rätt material på plats?

– Är rummet inbjudande och välkomnande?

– Behövs teknik och fungerar den?

– Är rummet arrangerat för sitt syfte?

– Hur ska gruppen komma in i rummet?

– Hur ska jag hälsa och få alla att känna sig välkomna?

– Hur ska jag knyta an till några av de informella ledarna?

– Var ska jag stå och vad är det första jag ska säga?

– Hur ska jag ge mina instruktioner?

– Vilka signaler letar jag efter för att veta om eleverna förstår vad som ska göras?

– Vilka signaler letar jag efter för att veta om eleverna har förstått själva principerna, termerna, processerna vi har gått igenom?

– Hur vet jag att eleverna förstår mina kvalitets- och bedömningskriterier?

– När och hur ska jag sammanfatta då och då?

– Hur ska jag runda av och tacka för idag?

– Hur ska jag knyta an till nästa gång vi ses?

Sorry…. men ingen har lovat dig en dans på rosor. Du har valt ett yrke som kräver mycket eftertanke, planering och uppföljning. Gör det till en rutin att fråga dig själv allt oftare ”Varför gör jag på detta sätt?” ”Hur kan jag bli ännu mer professionell i mitt agerande?”

Lycka till!

© John Steinberg

Läs gärna min bok Fyrtio minuter, hundratals beslut (Gothia Fortbildning) som riktar sig särskilt till nya pedagoger. 

↑ Till innehållet

Del 9 av 15

Struktur för ett reflektionssamtal

Hej!

Min första professor i pedagogik berättade om sin lärarpraktik. Han hamnade hos en god förebild som ställde följande tre frågor efter att han som lärarstudent hade genomfört en lektion.

Det är frågor som är lämpliga både i en reflektion med en kollega, men som även kan användas i en reflektion tillsammans med eleverna, till exempel vid en utvärdering av ett grupparbete.

Fråga 1:

– Vad var du mest nöjd med under ditt pass (grupparbete, lektion, annan aktivitet)? Med andra ord, gör en egen analys av vad som gick bra. Det ger samtalet en positiv start och betonar betydelsen av självanalysen.

Fråga 2:

– Vis av din erfarenhet, om du skulle genomföra samma lektion (grupparbete, aktivitet) i samma grupp under samma förutsättningar vad skulle du då göra annorlunda? Med andra ord, reflektera själv över vad du har lärt dig och vad du kan bli bättre på. Den psykologiska principen är att det alltid är bättre om man själv kommer på vad man ska göra än om någon annan ger dig råd.

Fråga 3:

– Har du några frågor till mig som har observerat din lektion eller någon särskild feedback som du önskar? Det är kollegan (eleven) som nu får en chans att styra inriktningen på feedbacken och då är man ofta mer benägen att ta emot den. Det hindrar inte att du kommer med råd eller tips, men vänta så länge du kan. Du vill locka fram idéer ifrån kollegan (eleven) i största möjliga mån.

En fjärde fråga som jag ofta lägger till är: Ge ett konkret exempel på det du ska göra inom 48 timmar. Med andra ord innan samtalet avslutas vill jag veta kollegans (elevens) nästa steg. 

Tacka varandra, sammanfatta, avrunda.

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 10 av 15

Struktur för ett co-coaching samtal

Hej!

Co-coaching är när två människor delar tid på lika villkor i ett reflekterande samtal. ”Jag lyssnar på dig och ställer frågor. Du lyssnar på mig och ställer frågor.”

Med andra ord, ”Jag hjälper dig. Du hjälper mig.” Det är utmärkt att göra var fjortonde dag med en kollega i cirka en halvtimme, eller varför inte i början eller i slutet på ett arbetslagsmöte eller ett ämnesgruppsmöte?

Tidsramen kan variera, men på trettio minuter hinner man mycket om man har disciplin och följer följande struktur:

– Ni har en bestämd tid och plats för era samtal.

– Vad har hänt sedan sist? Under en kort stund 1-3 minuter, följ upp det som hänt sedan förra gången ni träffades.

– Den ena kollegan börjar och co-coachen frågar vad han eller hon vill ta upp idag. Det kan ju vara samma tema som förra gången. Ta upp det som känns meningsfullt och angeläget.

– Co-coachen lyssnar och ställer frågor under en tidsram på ca 7-8 minuter. Varna när det är 1-2 minuter kvar. Se till att hålla tidsramen så att båda får en chans.

– Frågor ska leda från abstraktion, önskemål och principer till konkreta ”så här kan jag prova, göra eller agera” exempel.

– Co-coachen sammanfattar. Undvik ”så skulle jag göra” kommentarer eller tips utan locka fram ”lösningar” från kollegan. Betona möjligheter. Älta problem måste man göra ibland, men kom snabbt till skott med möjliga åtgärder. 

– Byt stol! En stol är coachenrollens stol. Den andra är när du är dig själv. Att byta stol låter konstigt, men det hjälper att klargöra vem som gör vad och de olika rollerna. Jag lovar att det hjälper!

– Undvik att ha en vanlig konversation. Inget fel med det, men det kan ni ha när ni fikar eller bara umgås. Ett co-coaching samtal är ett arbetspass. 

– Utvärdera då och då. Vad fungerar? Är detta givande? Hur kan det bli ännu bättre?

– Ha samma partner i ca 6 omgångar, byt en eller två gånger per termin. Det är ingen lag på detta, men det är ett bra sätt att fördjupa samarbete och samförstånd kollegor emellan.

Prova!

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 11 av 15

Struktur för ett arbetslagsmöte

Hej!

Nog har du mängder av erfarenheter kring arbetslagsmöten, ämnesmöten och alla möjliga typer av personalgrupperingar och möten. Här kommer mina reflektioner om goda principer för att dessa möten ska kunna bli ännu mer givande:

– Det är viktigt att det finns en ansvarig ledare för mötet.

– Det hjälper med en enkel men ändå genomtänkt dagordning. 

– Hälsa alla välkomna. I slutet på dagen kan det vara bra med en enkel men omtänksam fika.

– Fråga om tillägg till dagordningen. Försök att undvika utflykter till ”dagens kriser” om det inte är riktigt nödvändigt.

– Följ upp från förra mötet. Ni har väl skrivit någon form av anteckningar som kan kontrolleras?

– Utse en sekreterare. Anteckningar behöver inte vara perfekta men tillräckligt bra så att någon som inte är där kan läsa om vad ni behandlade.

– Kör igenom dagordningen med ett öga på klockan. Ni ska hinna, allt som oftast, med många punkter 

– Håll en god balans mellan att tillåta ”känsloutflykter” och att sikta på rationella argument och överenskommelser. Det är ju en balansakt som förhoppningsvis ledaren kan reglera.

– Sikta på att ta fram konkreta handlingar så att alla förstår vem som ansvarar för vad, vad som händer var och när och när det hela ska följas upp.

– Sammanfatta. 

– Tacka varandra och runda av, helst med en känsla av att ni har hjälpts åt för att komma framåt.

– Hjälps åt att plocka i ordning.

– ”Vi ses i morgon.”

Möten kan ta många olika former och vara mer eller mindre effektiva. Hemligheten sitter i tempot. Ledaren driver framåt, men har respekt för ”utflykterna” som kan behövas ibland. Det är viktigt att alla vet vad som ska hända som en konsekvens av mötet så att det känns meningsfullt och givande.

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 12 av 15

Lyckad rastverksamhet

Hej!

Om inte rasterna och allt som sker i korridorer och på skolgården flyter på bra blir det lätt konflikter och dessa konflikter tar eleverna med sig in i klassrummet. Detta gör undervisningen och all annan verksamhet besvärligare. Finns det goda rutiner för rastverksamheten? Några principer att tänka på:

– Om du har en svår grupp där konflikter lätt uppstår kan det löna sig att förbereda för rasten. Jag har sett flera pedagoger fråga eleverna (nu pratar jag låg- och mellanstadiet) följande: Vad ska du göra? Var ska du vara? Vem ska du vara med? Sedan följer pedagogen upp en kort stund efter rasten och kollar hur det gick.

– Finns fungerande rutiner för att ”släppa ut” eleverna på rasten – och att sedan samla in dem igen så att konflikter inte uppstår på väg ut eller in?

– Självklart måste det finnas ett fungerande schema för personalen som ansvarar för rastverksamhet. Vem, när, hur länge, vad ska man göra? Är ansvar tydligt fördelat?

– Det är inte utan avsikt jag kallar det för rast”verksamhet” – det är ju en del av skoldagen och en viktig del om man nu tycker att rörelse, lek, samarbete, frisk luft positivt kan påverka både individen och gruppen. Med andra ord, gör en lista av möjliga aktiviteter och engagera eleverna att hitta på möjliga rastaktiviteter.

– Vi alla vet att lek har stor betydelse. Samtidigt är vi överens om att många barn och ungdomar idag inte kan de gamla klassiska lekarna. Inte för att det måste vara gamla klassiska lekar, men ett projekt att lära ut olika rastlekar kan knappast vara fel!

– Är personalen fördelad ute på gården på ett bra sätt så att man täcker hela gården och har en bra överblick – just för att kunna förebygga konflikter och när det händer, snabbt vara på plats.

– Finns det en plan för att utveckla skolgården? Vad önskar eleverna? Vad tycker ni som personal skulle vara till hjälp?

– Utvärderar vi rastverksamheten med jämna mellanrum?

Allt hänger ihop på en skola – gården, korridorer, omklädningsrum, klassrummets utseende och utformning, temperatur, dofter, städning, personalens ambitionsnivå – med mera, med mera. Rastverksamheten är ett exempel vi inte får glömma.

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 13 av 15

Efter loven

Hej!

Vilken dag i veckan är i regel svårast att hantera? De flesta skulle nog svara

”måndag”. 

Anledningen är lätt att begripa – eleverna har kommit ifrån sina

rutiner och det kan variera en hel del hur eleverna har haft det med sömn,

mat, oro eller sysselsättning.

Ännu tydligare är det efter ett lov – sommarlov, jullov, sportlov, påsklov – och

liknande. Det tål att tänka på hur man kommer igång med rutinerna.

– Många lärare och fritidspedagoger skickar brev i slutet på sommarlovet för

att önska eleverna välkomna tillbaka och att även förbereda föräldrarna.

– Många rektorer och arbetslagsledare har varit på plats innan lovet är

avslutat för att göra i ordning i personalrum och korridorer så att personalen

känner sig extra välkommen tillbaka.

– Många pedagoger är noga med att plocka ner, städa upp och göra i ordning

innan de går på lov eller strax innan skolan börjar igen. Det är trots allt inte

så kul att komma tillbaka till skolan den 8 januari och se alla

juldekorationerna.

– Många skolor har tydliga start- och avslutningsrutiner. Skolavslutningen är

en klassiker och bör skötas med omsorg och kvalitet. Många skolor är mer

noggranna med skolstartsrutiner. Men hur kan vi ”fira” att vi startar upp efter

ett sportlov eller påsklov?

– Många skolor och pedagoger förstår att symboler har stort värde. Många

gånger efter ett lov under min rektorstid, stod jag vid entrén för att hälsa

personalen tillbaka, bjuda på pommac eller juice, lite godis och ett hjärtligt

välkomnande. Personalrummet gjordes i ordning fint med blommor för

årstiden. Första fikat var alltid speciellt. Man ska känna sig sedd och

välkommen.

– Eleverna behöver också känslan av att du som pedagog är glad att se

dem. De är hjärtligt välkomna tillbaka och att här – just här – ska det hända

saker som förbereder dem inför framtiden.

Lycka till! 

© John Steinberg

ett sportlov eller påsklov?

– Många skolor och pedagoger förstår att symboler har stort värde. Många

gånger efter ett lov under min rektorstid, stod jag vid entrén för att hälsa

personalen tillbaka, bjuda på pommac eller juice, lite godis och ett hjärtligt

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 14 av 15

Struktur för övergången till fritidshemmet

Hej!

Min förhoppning är att många av fortbildningsbreven i Fortbildningsbiblioteket känns relevanta för fritidspedagoger även om jag oftast använder klassrumsterminologi. Hur fritidshemmen fungerar har stor betydelse för barnen, förstås, men även för skolans utveckling, dignitet och rykte. 

Liksom övergången från instruktion till eget arbete eller grupparbete i undervisningen är viktig, gäller det även övergången från skolan till fritids. Några principer att tänka på:

– Har fritidspedagogerna fått tillräckligt mycket tid att planera sin verksamhet, ta fram lämpligt material, fördela ansvar pedagoger emellan och för att klargöra syfte och mål?

– Finns rutiner för en smidig övergång så att eleverna inte bara lämnar klassrummet vind för våg och springer iväg ut till gården eller till fritids. Till exempel är det många fritidspedagoger som går in i klassrummen och talar om vad som ska hända, var och när. De förbereder eleverna både mentalt och fysiskt för övergången. De visar att de har en struktur för vad som ska hända och en förväntan om hur det ska gå till.

– Om man inte samlar eleverna i klassrummen, finns det en uppstart och samling på fritids? Som bekant är rutiner och ritualer även fritidspedagogernas bästa vänner.

– Fri lek i all ära – och det behövs – men finns tillräckligt många välstrukturerade aktiviteter med mål och mening? Att spela fotboll är en sak, att spela fotboll med ett tydligt träningssyfte är en helt annan sak. Att måla är en sak, att måla med ett syfte, ett mål, en teknik att träna blir det en helt annan sak.

– Utnyttjar man varandras kompetenser på bästa möjliga sätt? Är det möjligt för fritidspedagogerna att allt oftare utnyttja sina styrkor, talanger och förmågor?

– Finns det en god balans mellan frihet och struktur? Mellan gruppaktiviteter och individuella aktiviteter? Mellan elevernas önskemål och pedagogens analyser av vad som behöver tränas?

– Har man tid att se alla – barnen, förstås, men även de många gånger stressade föräldrarna – och varandra?

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet

Del 15 av 15

Gräv där du står

Hej!

Det är bra om allt fler pedagoger går forskarutbildningar, högskolekurser och lär sig att läsa forskningsrapporter – och i förlängningen själva skriver forskningsrapporter.

Det har blivit allt lättare att ta vara på forskningsresultat via Skolverket och skolporten.se. Där hittar man korta sammanfattningar och länkar för att läsa mera. 

Vi har också större krav på oss att dokumentera våra ansträngningar för att veta tydligare ”hur det går.” Självklart kan det finnas väldigt olika ambitionsnivåer kring hur vi analyserar våra egna verksamheter. Generellt kan man dock säga att vi behöver bli bättre på detta. Några enkla exempel:

– Dagböcker, loggböcker och bloggar är enkla verktyg för att dokumentera. I förskolans värld är det många som dokumenterar efter idéer från Reggio Emilia med mycket bilddokumentation och processdokumentation.

– ”Förbättringstavlor” i personalrummet eller arbetsrummen är en enkel idé där man följer några frågor under ett läsår och visar resultat i form av tabeller och diagram – det kan vara allt från resultat på prov, nationella prov, lästester till närvarostatistik hos både elever och personal. Vilka resultat bör vara synliga – ofta och regelbundet?

– Gör i ordning en forskningshylla i personalrummet med exempel på aktuell litteratur, aktuella avhandlingar och aktuella utredningar och rapporter. Se till att någon har ett övergripande ansvar att hålla detta aktuellt.

– Lina Axelsson Kihlbloms idé med s.k. prognosklustrar verkar vettigt. Se hennes bok Våga leda skolan (Gothia fortbildning). Hur många elever, under samma förutsättningar som idag, kommer inte att klara målen? Vad tänker vi ändra på för att förbättra siffrorna? Gör om prognosen flera gånger under året. Föreslå nödvändiga förändringar för att åstadkomma förbättringar.

– Se till att eleverna har egna hemsidor, bloggar eller digitala portfolior så att de först och främst kan se progressionen i sitt arbete – med andra ord få synligt bevis på att de lär sig och att det går framåt.

– Det vore bra om pedagoger gjorde likadant med någon form av digital samling av goda exempel och en dokumentation över olika projekt. Med dagens mobiltelefoner blir det allt lättare att dokumentera.

– Ha ordning på grundstatistiken – närvaro, betygsutveckling, sena ankomster, behörighet till gymnasiet, med mera.

Gräv där du står!

Lycka till! 

© John Steinberg

↑ Till innehållet