Hej!
Det är enkelt för en teoretiker som jag att säga att undervisningen ska leda till en djupare förståelse och till mer komplext tänkande. ”Men,” hör jag många läsare ropa, ”min grupp är så orolig och rastlös och det finns inte förkunskaperna, motivationen eller arbetsron för att hålla en undervisning på en högre nivå.”
”Pedagogyrket är ett ledarskapsyrke” brukar jag proklamera vid varje tillfälle jag kan. Det är, för mig, en sanning. Om inte ledarskapet fungerar blir det desto svårare att göra något vettigt och få en undervisning på en högre nivå.
Exempel på viktiga icke-verbala aspekter av ledarskap är: revir, rörelsemönster, position i rummet, tempo, pauser, gester, intonation, huvudlutning, fysisk nivå, miner, ögonkontakt, volym, med mera, med mera.
Det finns en dubbelverkan här. Bättre ledarskap underlättar fokus och kvalitet. Bättre kvalitet ökar följsamhet, motivation och underlättar inlärning.
För den som är nyfiken på detaljerna i lärarledarskap rekommenderar jag mina böcker i ämnet, förstås. Till exempel finns studiecirkel boken Ledarskap i klassrummet och boken Lärarskicklighet (båda Gothia Fortbildning). Diskutera vad man menar med tydligt ledarskap och hur du gör i praktiken.
Åtgärd
Om någon skulle filma eller observera dig och särskilt lägga märke till ditt ledarskap, vad tror du att de skulle säga om det du gör bra och det du behöver bli bättre på?
Pedagogyrket har alltmer blivit ett relationsyrke. Du får inte elevens förtroende längre på grund av din titel, utan på grund av hur du interagerar och får gruppens förtroende. Hur gör du för att få dina gruppers förtroende och hur kan du bli ännu bättre på det? Fundera även på hur du lever upp till den gyllene kombinationen av ”hård” (strukturerad och kravställande) och ”mjuk” (varm).
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
