Hej!
Vad är det som bidrar till känslan av att man sitter i samma båt och måste hjälpa varandra att ro i land? I boken Att vända en klass berättar Åsa Sourander om hur hon använde dramaövningar och teaterföreställningar för att ha ett gemensamt kvalitetsmål med deadline där alla har en uppgift och roll för att det hela skulle kunna lyckas.
”En för alla, alla för en” var Åsas ledord som varje repetition startade och avslutades med. Teater är ett exempel. Andra exempel:
– Planering för en gemensam aktivitet, utflykt, evenemang
– Presentation eller uppträdande för andra, t. ex. att visa upp vad man har gjort för andra klasser
– Ett uppdrag för lokalsamhället som alla hjälper till med
– Ansvar för ett föräldramöte
– Insamling genom basar, auktion eller liknande
– Ett projekt för yngre barn eller med ett tydligt uppdrag
– Ett större utsmyckningsprojekt vad gäller det egna klassrummet eller skolgården
Notera, däremot, att bara man bestämmer sig för att bjuda in föräldrarna till en teaterföreställning, vernissage, basar eller liknande betyder det inte att det automatiskt kommer att fungera. Här behövs mycket tankearbete och hårt arbete bakom. Det är beslut om tidsplaner, material, roller, kvalitetsnivå, hjälp av föräldrar eller andra vuxna och ett tydligt ledarskap som är exempel på detaljerna som du måste tänka genom.
Åtgärd
Ge exempel på konkreta aktiviteter som kan ge ”samma båt” känsla. Utgå ifrån aktiviteter som du känner dig trygg med. Om teater är din grej, använd det. Om idrott är din grej, använd det. Om bild, teknik, litteratur, m.m. är din grej, använd det. Vad är din grej?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
