Hej!
En av de mest grundläggande frågorna du har att ta ställning till är hur du tror att människor utvecklas bäst. Hårda tag, strikt disciplin, hot, bestraffning, skuld, skam… ja, det är inte många som tror på detta även om det ändå är relativt vanligt. Många tror på tydligt formulerade mål, klara strukturer, beröm och belöningar. Andra tror på den mjuka linjen med tilltro till andras förmåga att lära och växa under vägledning i en stimulerande miljö med många möjligheter att utforska och upptäcka.
Mycket bygger på tro, snarare än vetenskap. Få vetenskapsmän eller kvinnor skulle vara helt överens om att så här är den bästa uppfostrings- och utvecklingsmetoden. Så tillåt en ”mjukis” som mig att säga att bästa kombinationen är kärlek och struktur.
”Kärlek” betyder acceptans, tillit, tilltro och en varm och stimulerande miljö. Struktur betyder ramar, normer, rutiner, organisation och en vuxens närhet för vägledning, diskussion och uppföljning.
Med andra ord, ett barn eller en ungdom växer när de känner de vuxnas välvilja och acceptans samtidigt som de vuxna är tillförlitliga och erbjuder en verksamhet som känns genomtänkt, välplanerad och trygg.
Det är en svår kombination. Kärlek utan struktur fungerar sällan. Struktur utan kärlek fungerar inte för dagens ungdomar där så mycket bygger på relationer.
Hemligheten sitter i kombinationen och balansen mellan kärlek och struktur, något som alla elever i alla tider har varit medvetna om. Kommer du ihåg frasen, ”sträng men snäll”?
Åtgärd
Tänk på bra lärare, mentorer, föräldrar, chefer med flera och analysera några ur ett kärlek-strukturperspektiv. Hade de en bra balans?
Tänk på några barn eller ungdomar som har lite svårt att komma till ro i gruppen. Behöver de mer ”kärlek” och tilltro? Behöver de lite tydligare ramar? Hur kan de känna att vuxna möter dem med en bra balans mellan kärlek och struktur?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
