Ytterligare ett ställningstagande i fortbildningsdjungeln är förhållningssättet: top-down eller down-up. För ett tjugotal år sedan var det vanligt att enskilda pedagoger själva kunde bestämma en hel del över sin egen fortbildning. Ibland fick man till och med ett mindre anslag man kunde bestämma över själv. Den tiden är för länge sedan förbi.
Sedan kom en tid när rektorn i samråd med personalen kunde bestämma. Nu för tiden har inte rektorn lika fria händer att prioritera. Nu är det top-down som gäller. Förvaltningen, Skolnämnden, Skolverket och Riksdagen har lika mycket att bestämma över (eller mera) än den enskilda skolan. Den enskilda pedagogen får bara hänga med.
Självklart kan det se olika ut från kommun till kommun eller skolkoncern till skolkoncern, men ju längre bort besluten tas om fortbildningsprioriteringar, desto mindre lojalitet skapas mot det projekt och den fortbildning som man förväntas engagera sig i. Top-downbeslut ger sällan effekten man så gärna vill ha. #ledarskapiklassrummet
