Hej!
Om du ska lyckas vända en klass eller grupp förvänta dig inte hjälp utifrån. Jo, jag vet att det är ett tufft budskap, men när du inser att du sällan kommer att få hjälp utifrån blir det tydligare med ditt ansvar. Jag är fullt medveten om att det inte är svaret du vill höra. Jag vet mycket väl vad många önskar:
– Att elev A, B och C kunde flyttas till en annan grupp.
– Att elev D och E kunde få personliga assistenter.
– Att det skulle finnas färre elever i gruppen.
– Att du skulle få mer hjälp av specialpedagoger och andra specialister.
– Att man helst ska vara flera pedagoger i rummet.
– Att rektorn skulle vara på plats för att se svårigheterna.
– Att kommunen/arbetsgivaren skulle fatta svårigheterna.
– Att man hade en större lokal, med mer modern teknik och ännu flera resurser.
– Att man kunde ha tillgång till ännu mer individanpassat material.
Jodå, det händer att du får hjälp, men räkna inte med det. Att man har en BUP utredning, elevhälsokonferens eller gör en pedagogisk kartlägger av elevens utmaningar och skriver en tydlig handlingsplan är bra, men uppgiften att hjälpa eleven faller oftast ändå tillbaka på mentorn/klassläraren.
Åtgärd
Inser jag mitt fulla ansvar eller hoppas jag bara att andra kan komma till undsättning? Om du kan konkretisera hjälpen du behöver är det lättare att få den hjälpen. Jag bara menar att frågan du ändå behöver ställa är ”Hur kan jag hjälpa mig själv?” Ge exempel.
Ge specifika exempel på hjälpen du skulle vilja ha. Var så konkret som möjligt. Vem ska du prata med om detta?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
