Hej!
Två elever tjafsar längst bak i rummet. Du kan välja att ropa ut över hela gruppen, ”David och Jesper – nu får ni sluta tjafsa och komma igång.” Det är ett alternativ, men du bidrar till att skapa spänning er emellan, skapar spänning i gruppen, drar de andra elevernas uppmärksamhet ifrån vad de gör.
Ledarskap, säger jag ofta, är att ha ett alternativ. Vad är alternativet?
Du kan fortsätta att tala, men vandra ut i gruppen mot killarna utan ögonkontakt. Stanna ca två meter ifrån dem med ryggen till. Nu har din kropp gett en signal att du har hört deras tjafs och vill att de ska sluta. Med andra ord, du vet att de vet att du vet och de vet att du vet att de vet!
Konstigt? Kanske det, men det är så kroppsspråket fungerar. Det hjälper inte varje gång att göra på detta sätt, men prova att låta kroppen tala innan du öppnar munnen och talar, tjatar, förmanar eller visar din irritation.
Ytterligare ett exempel är att komma från sidan när du ska gå till en elev för att hjälpa till. Om du blickar mot uppgiften och kommer från sidan ökar det sannolikheten att de tittar på uppgiften och fokuserar på den. Och det är det du vill. Om du vill att eleven ska titta på dig är det bara att se dem i ögonen och sannolikheten är stor att de lyfter blicken mot dig.
Det beror på vad du vill. Att ”positionera” dig bredvid ger en annan form av att kommunicera på medan att stirra med ögonen är en kommunikation på ett annat sätt.
Åtgärd
Som flera gånger tidigare uppmuntrar jag att prova alternativen. Gör ”fel”. Gör ”rätt” och se om det blir en skillnad. Prova framförallt detta med hur du går fram till en elev som ber om hjälp. Kom från sidan. Ha blicken på uppgiften.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
