Hej!
Vad denna nivå i behovstrappan egentligen innebär är att ha en inre känsla av kompetens. Det är som om man säger till sig själv:
”Jag duger. Det är mycket jag kan. Jag har lyckats tidigare och kommer att lyckas i framtiden. Jag kan lära mig nya saker. Jag känner till strategier jag behöver för att lära mig. Jag kan komma igen när det tar emot. Jag har en stark vilja och trots motgångar då och då kommer jag att klara mig bra. Jag är kompetent, har styrkor och talanger.”
Inte illa, eller hur? Men tänk om en elev kunde gå hem från skolan varje dag med denna ”Jag duger. Jag kan lära mig. Jag är kompetent.”-känsla. Det är väl ett fantastiskt mål, eller hur? Reflektera över detta och hur vi kan öka förutsättningarna för att detta ska kunna hända mycket oftare.
Åtgärd
Tänk om du själv också skulle ha samma känsla. Reflektera över vad som skulle behöva hända för att du som pedagog skulle åka hem varje dag från skolan med känslan, ”Jag duger. Jag utvecklas i mitt yrke. Jag är kompetent. Jag använder mina styrkor och talanger varje dag på jobbet.”
Ge exempel på hur vi allt oftare kan ge eleverna denna känsla av kompetens.
Stora frågor! Viktiga frågor! Nödvändiga reflektioner om hur vi kan påverka känslan av kompetens, eftersom dessa känslor av kompetens och duglighet, rimligtvis, bör vara en förutsättning för förmågan att koncentrera sig, engagera sig, övervinna hinder och kämpa vidare.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
