Happy Education

Happy, nine weeks old, discovers grass and leaves

What is Happy Education?

What can we learn from meeting, greeting, leading, and training a dog for our professional and personal development? Explore with us, John Steinberg and Åsa Sourander. Video interviews by John, texts by Åsa.

We explore issues such as learning, training, communication, leadership, personal growth, and professional growth in our adventures with our new member of our family, a cocker spaniel we call Happy.

We will also be exploring the art and science of a brief time values interview, using not only the metaphor of dog training but also what we value from the books we read and films and TV shows we view.

One more thing…. isn’t it an interesting thought that maybe educational systems can actually contribute to happiness? Just asking….

Välkommen till Åsa Souranders Happy Education Blogg

Hej och välkommen att följa min blogg, Happy Education. Jag heter Åsa Sourander och har arbetat som lärare hela livet. Dessutom har jag haft möjlighet att ha hund hela mitt liv. Det har blivit några hundar som jag följt under årens lopp. Alla olika individer. 

Många klasser och elever har jag mött under mitt lärarliv. Alltid lika spännande att upptäcka nya individer och få vara delaktig i deras resa genom livet ett litet tag. 

Både när det gäller människor och hundar är relation och kommunikation vägen till trygghet och förtroende. Naturligtvis är det skillnad på hund och människa, men likheterna när det gäller inlärning och tillämpad pedagogik är många. 

I mina blogginlägg kommer jag att fokusera likheterna och hoppas att du ska hitta kraft, mod och inspiration både när det gäller arbetet i förskolan och skolan samt i mötet med andra människor och naturligtvis i mötet med hunden.

Bild på Åsa Sourander i väntan på valpen Happy

Nyfiken och beredd!

Så spännande! Vi ska få en hundvalp, John och jag. 

Vi var tvungna att ta farväl av vår trotjänare Chico strax efter påsk. Vi fick nästan 15 år tillsammans. Chico var den bästa av hundar så lyhörd, följsam och tillitsfull. Saknaden är stor fortfarande.

Men nu kommer Happy till oss om tre veckor. En ny individ att upptäcka. Vi håller på och förbereder oss för att på bästa sätt kunna ta emot en liten cockerspaniel tik. Vi läser böcker, kollar på bl a hundcoachen Fredrik Steens program i tv, gör listor över vad vi behöver ha hemma när hon kommer: hundbädd, matskålar, leksaker, borstar och klotång. Ska vi ha en bur i bilen, ett trimningsbord? Ja, det är mycket som ska förberedas. Inte minst behöver vi vara överens om rutiner och regler för Happy. Hur ska vi kunna vara eniga och konsekventa? Det är inte vår starka sida, trots att vi båda är pedagoger.

Vi är nyfikna och fyllda av förväntan samtidigt som det finns en oro…kommer vi att fixa detta? Känslan påminner om när jag skulle ta emot en ny klass i skolan på hösten.

Allt skulle vara förberett inför elevernas ankomst. Läromedlen på plats i hyllan i klassen för att snabbt kunna delas ut till eleverna, som gärna ville ha både sin läsebok och sin matematikbok. Nytt år, nya böcker!  Pennor, sudd och annat material skulle finnas på plats. Ett nystädat klassrum med blanka bonade golv, blommor på bordet i klassrummet och med stora bokstäver skrivet på tavlan: VÄLKOMNA TILL SKOLAN! Och en fröken som har svårt att somna kvällen före skolstart. Så nyfiken på alla nya elever och förväntansfull inför allt spännande som ska hända under hösten.

VÄLKOMMEN Happy! Vi är så nyfikna och förväntansfulla. Vem är du? Vilka är dina styrkor? Vi ska göra vårt allra bästa för att lyssna på dig.  Åsa

Snart kommer hon, bäst att göra i ordning
Maria Wiman talks with John about her dog, Allan.
Is there a connection between Allan and Maria’s role as a teacher?
(Swedish)
Maria Jones talks to John about her dogs Higgens and Pajaz.
Is there a connection between Maria as a teacher and Maria as a dog owner?
I love those dog names! (English)

Åntligen!

Nu är hon här, vår Happy! Liten, mjuk och sprider en härlig valpdoft omkring sig. Dagen består av rutiner kring mat, bajs/kiss, lek och sömn. Vår vardag ser verkligen annorlunda ut. Nattsömnen blir inte riktigt lika djup och lång. Klockan sex är Happy pigg och hungrig. Vi turas om John  och jag att gå upp på morgonen. Ibland är det min tur att ligga kvar i sängen en stund och ljudet av små tassar fyller huset igen. Jag har saknat tassljuden!

Tänker på ljuden i skolan. Vilka ljud skapar trivsel och välmående? En klass där alla är engagerade i arbetet och diskussionens vågor går höga ger gåshud på armarna. Vilka ljud i skolan strävar vi efter att skapa i skolan?

Happy vilar bland sina nya leksaker.
Kanske, kanske inte. Jodå, Happy hjälper Åsa och redan bekantar sig med soffan.
Bild från Åsas klassrum

With a little help from my friend….

Happy biter mig i tårna konstant. Jag säger NEJ och visar bort henne. Hon kommer igen och igen…en rolig lek med matte tycker hon. Men sylvassa tänder i tårna gör förskräckligt ont. 

Hon biter också John i tårna. Han säger NEJ och visar bort henne och hon LYDER! Vad gör jag för fel? Vad gör han rätt? Varför lyckas han och inte jag?

På samma sätt är det i arbetet med olika klasser och elever. En lärare lyckas få klassen att jobba lugnt och sansat med en annan lärare har kaos. Hur kan vi hjälpas åt så att fler har möjlighet att lyckas? Jo, fråga varandra. Hur gör du för att klassen jobbar så bra på dina lektioner? Diskutera och analysera tillsammans. 

John och jag pratade om hur vi gjorde för att få Happy att sluta bita i tårna. Han sade NEJ en gång med en tydlig basröst och var bestämd. Jag sade NEJ flera gånger och blev dessutom arg och irriterad, medan han behöll sitt lugn och sin tydlighet.

Jag försöker säga NEJ tydligt och bestämt en gång. Det har blivit bättre men är inte klockrent ännu. Det hjälper men jag är inte utrustad av naturen med en likadan basröst, så jag försöker dessutom nonchalera Happy när hon biter. Det funkar bättre men i kombination med ett tydligt NEJ. Ibland funkar det också att avleda henne. Jag får hitta mitt sätt, men vår diskussion kring hur vi gör för att lyckas få henne att sluta bita i tårna hjälpte mig. Happy mår bäst när vi alla tre kommunicerar och samarbetar.

På samma sätt är det i skolan. Eleverna mår bäst när alla vuxna i skolan kan hjälpas åt för att arbetsro ska finnas på alla lektioner. För att det ska lyckas måste man prata om hur man gör, vad man gör och hur man bemöter eleverna. Helt enkelt prata pedagogik. Våga fråga varandra och ta hjälp av varandra! 

Vill du veta mera om hur arbetslaget kan sätta pedagogiken i centrum, läs

  • Stärk arbetslaget: skolans ryggrad. Steinberg
  • Stärk arbetslaget: Er guide till kvalitet och samarbete inom förskolan. Steinberg
  • Snövit och teamet av Tomas Sköld och Lasse Wengelin
  • Arbetslag och lärande lärarens organiserande av samarbete i organisationspedogisk belysning.

Jag för min del ska försöka jobba på att vara bestämd och tydlig och inte bli biten i tårna!

John talks to school researcher and teacher Martin Karlsberg, Uppsala University, about his dog, Bosse. What can we learn from Bosse that applies to how we meet and greet (and care) about our students? (Swedish)
Samtal med Ulf Bäckman utgående från hunden Sammy. Så många uppgifter hunden har!