Hej!
”En för alla, alla för en” var devisen Åsa Sourander använde varje gång klassen skulle träna sina pjäser. Det beskriver vi i boken Att vända en klass. Åsa förstod att om lärandet skulle äga rum och arbetsro infinna sig i en orolig grupp, behövde man arbeta stenhårt för en ”vi-känsla” i gruppen, Maslows tredje nivå i behovstrappan.
Teater och dramaövningar var en av Åsas primära metoder, något hon använder eftersom det var ett av hennes styrkeområden och en talang.
Ange exempel på aktiviteter du kan leda i din grupp som kan främja känslan av gemenskap. ”Vi hör ihop. Vi ska kämpa tillsammans. Vi ska hjälpa varandra att lyckas.” Vilka personliga kompetenser och talanger har du som du kan dra fördel av (idrott, musik, litteratur, bild, projektbaserad undervisning, teater, o.s.v.)?
En bra idé heter Samarbetsinlärning som beskriver metoder för att strukturera grupparbeten och andra gruppaktiviteter med ett s.k. inbördes beroende. Det betyder att man inte kan lösa uppgiften om inte alla fyller sina funktioner och roller. Man behöver hjälpa varandra för att lyckas. Annars blir det bara ett enskilt arbete i grupp och knappast ett riktigt grupparbete som främjar känslan av att ”vi sitter i samma båt”.
Åtgärd
Se igenom instruktionerna ni ger i ett grupparbete och se om eleverna i gruppen har olika funktioner och roller så att de behöver hjälpa varandra för att lyckas. Ge exempel på olika roller:
Ge exempel på hur du kan stärka vi-känsla i dina grupper. Välj gärna åtgärder som passar din personlighet, dina styrkor och din kompetens.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
