Inspiration eller utveckling? Själv är jag i inspirationsbranschen eftersom jag inte är på plats för att se hur folk läser och diskuterar mina böcker eller på plats efter en föreläsning för att notera hur det går och vara med i processen. Det ska jag delvis rätta till genom Processutbildning i Ledarskap i klassrummet som jag gör med Gothia Kompetens, men grundproblemet består, eftersom jag inte är med i vardagen och ser vad som händer som jag kunde göra under min korta, men betydelsefulla rektorstid i Örebro.
Vill ni verkligen utvecklas? Ja, då krävs mycket av det jag har pratat om i mina inlägg om fortbildningsinsatser: Att ta det på allvar. Att jobba down-up och inte top-down. Att utgå ifrån sin egen verklighet och det man upplever man behöver mest. Att prioritera. Att följa upp. Att dokumentera. Att känna till forskningen, men inte lita blint på den. Att ha fullt fokus.
Utveckling gör alltid lite ont. Det är tufft att prioritera och krävande att följa upp. Dessutom har vi problemet med rörlighet bland personalen och när några flyttar på sig eller slutar så känns det som om man behöver börja om – särskilt med alla dessa rektorsbyten som stör. Och ibland behöver man stå emot både Förvaltningen och Skolverket, vilket kan kännas tokigt (men nödvändigt ibland). Kom tillbaka till en grundfråga: Menar vi allvar med att vilja utveckla oss, vår verksamhet och våra metoder?
#ledarskapiklassrummet
