Problemet har identifierats. Behovet finns att göra något. Man väljer en metod och får motfrågan – finns det forskning eller evidens bakom metoden? Nja, vi tänkte prova lite nytt. Nja, det ska vara evidensbaserat så det kan du inte göra utan bevis på att det fungerar.
Vilken rundgång! Ska man inte pröva något utan att ha bevis på förhand att det du ska pröva faktiskt fungerar? Det har blivit lite så eller har jag fel? Mitt råd: kör. Hur i all sin dar kan man veta att en metod fungerar utan att man har provat den och skaffat erfarenhet av den? Det är som om man förbjuder alla nya tankar och metoder.
Och däri ligger dilemmat, eftersom skolan är i stort sett uppbyggd kring generationer av samma metod (kunskap till ämne, ämnen till lektion, lektion till moment, prov, betyg, examen). Var finns de mer radikala och annorlunda försöken i skolvärlden? De existerar knappast och föreslår man något radikalt blir det ett ramaskri från politiker, föräldrar och många kollegor, trygga i det gamla och osäkra på det nya.
Då blir det knappast någon utveckling. Våga. Snälla, våga lite mer! Men dokumentera det du gör. #ledarskapiklassrummet