Hej förälder!
Ibland uppstår problem. Barnens ”problem” ska belysas och diskuteras. Pedagogiska kartläggningar ska göras och handlingsplaner tas fram. Ibland blir man som förälder kallad till en konferens med elevhälsopersonalen och skolledningen.
Ibland undrar man om det är eleven som är problemet eller skolan som är problemet, om förälder och barn ska ”äga” problemet eller om det är pedagogerna som bör äga problemet. Det är inte okomplicerat.
En utmaning för en pedagog är att ta hänsyn till 20-30 olika elevers behov, sätt att lära sig och samtidigt få ihop dem som en grupp med full fokus på kunskaperna. Det är ingen lätt utmaning och som en konsekvens av detta är det ibland svårt för pedagoger att ta hänsyn till det faktum att barn och ungdomar är olika, tänker olika, agerar olika och lär sig olika. Med andra ord, vore det enklare och bekvämare om alla lärde sig på samma sätt ungefär med samma behov. Just därför kan barn som ”sticker ut” upplevas som utmanande.
Anledningen till att man sticker ut kan vara allt från någon form av inlärningsutmaning, t.ex. att man har dyslexi, någon form av koncentrationsutmaning där man har svårt att vara i stillhet, eller någon form av social utmaning där man ibland har svårt att umgås med andra. Det kanske är så att en elev har en särskild begåvning, ett starkt intresse eller helt andra sätt att lära sig som innebär att eleven sticker ut.
Att tänka på
Vad kan man göra som förälder?
– Förstå att förmågor som är bra för livet är förmågor som inte alltid passar in i skolan.
– Se, uppmuntra och uppskatta när ditt barn lyckas. Fokusera på det som fungerar.
– Kom överens med barnet och pedagogerna, på ett konkret sätt, hur man ska agera när det blir som mest besvärligt. Vilka förmågor behöver man träna på – som barn, vuxen eller lärare?
– Försök att ha ett långsiktigt perspektiv. Barnen kanske har lite svårt att landa just här, just nu, just i denna grupp och just med denna pedagog, men vad behövs för att klara livet och skolan längre fram?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
