Hej!
Det finns många olika modeller för pedagogisk utveckling från lärgrupper, lesson studies och learning studies till studiecirklar, co-coaching och forskningscirklar. För att lyckas krävs en struktur för hur man arbetar med dessa modeller.
Ett exempel på en struktur att arbeta med:
- Individuell inläsning – på egen hand ska rapporter, kapitel i en bok, en video läsas eller ses. Individen skriver nyckelord, bekräftelser, insikter och frågor.
- Man träffas i sin ”lärgrupp” eller liknande och delar med sig av sina insikter, frågor och tankar.
- I gruppen enas man om ett pedagogiskt försök, antingen att man provar ungefär samma saker i alla grupper eller att var och en formulerar någonting de ska prova på egen hand. Det är viktigt att var och en tydligt kan tala om vad exakt de tänker prova och att mötet avslutas på detta sätt.
- Genomför försöket man har bestämt sig för. Anteckna reflektioner och nya frågor som dyker upp.
- Berätta i gruppen hur det har fungerat och vad man har lärt sig. Om man skulle göra om försöket under samma förutsättningar ännu en gång, vad skulle man göra annorlunda?
- Enas om vad som kan läsas och göras innan nästa gång ni träffas. Tacka varandra och önska varandra lycka till.
Utveckling gagnas av struktur, tydlighet, personligt ansvar och uppföljning.
Åtgärd
Hur kan era diskussioner om pedagogik organiseras på ett ännu tydligare och strukturerat sätt? Kan strukturen ovan anpassas till era behov?
Påminn er om ett synnerligen lyckat och intressant pedagogiskt projekt ni har haft på senare tid. Vad var speciellt just då? Hur kan det oftare bli på detta meningsfulla och givande sätt? Hur såg strukturen och tillvägagångssättet ut?
Stötestenen är ofta brist på uppföljning. Vad kan öka sannolikheten för att deltagarna i gruppen faktiskt provar det de har lovat att prova? Vad kan öka sannolikheten för att ni drar lärdomar av era diskussioner och att det påverkar ert sätt att undervisa och bemöta eleverna?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
