Hej!
Har du själv varit på en studiedag eller fortbildningsinsats och upplevt följande känsla – Det här kan jag redan. Jag behöver inte detta. Varför har de skickat mig hit? Jag har ingen nytta av detta. Det gäller kanske sjuåringar, men jag har femtonåringar. Jag har inte tid att omsätta detta i praktiken. Det är bara teori och ingen verkstad. Föreläsaren lever för långt ifrån min verklighet. Det är inte detta jag behöver just nu.
Jag gissar att du känner igen detta. Men visst är det också så för våra elever som kan uppleva många av samma ”fattar inte vitsen” känslor.
Undervisningskvalitet främjas av själva valet av uppgift och innehåll. Visst har vi våra förpliktelser enligt styrdokument och kursplaner. Visst har vi vårt ansvar att överföra kulturarvet. Samtidigt har vi ganska stor frihet att anpassa innehållet så att det finns en bättre chans att knyta an till elevernas intressen, behov och känsla av nytta. Det är inte alltid lätt, men det ingår i det professionella uppdraget.
Låt mig ta ett exempel på matematik som alldeles för ofta har ett fokus på överinlärning med arbetsblad och övningsuppgifter som tränar samma saker gång på gång. Visst kräver förmågan att använda sig av de olika matematiska räknesätten mycket träning, men om inte du som lärare, tydligare kan knyta an till nyttan, till vardagen, till matematiken omkring oss kommer ett ständigt ifyllande av arbetsblad att ha en negativ påverkan på lusten att lära. Pliktbarn gör det, men mer individ- och lustorienterade elever tappar fokus och engagemang.
Åtgärd
Reflektera utifrån denna text och fundera på vad som menas med kvalitén i själva uppgiften – om uppgiftens karaktär. Jämför vad ni själva tror har varit en uppgift av hög kvalitet med en uppgift som du tycker har varit av låg kvalitet. Vad är skillnaden?
Ge exempel på alternativa tillvägagångssätt där arbetsblad och övningsböcker kompletterar men inte dominerar inlärning av viktiga begrepp och kunskaper.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
