Hej!
Min och många andra pedagogers erfarenhet är att de absolut svåraste barn och ungdomar att bemöta är de barn och ungdomar som har blivit svikna av de vuxna. Exempel på vad de har varit med om:
– Hemmet som sviker med många nya relationer, nya familjekonstellationer och mycket lite stabilitet.
– Mängder av pedagoger som kommer och går – förskolepedagoger och klasslärare som kommer och går, assistenter, specialpedagoger, m.m. som ofta byts ut.
– Mängder av vuxna de förväntas knyta an till. Räkna antal vuxna som eleverna förväntas anpassa sig till under en normal månad, så blir du förvånad!
– Mängder av samtal och möten där de vuxna ofta klagar.
– Mängder av olika utredningar och undersökningar.
– Andra barns föräldrar som klagar på dem och ibland vill ha bort dem.
Det är som ögonen säger, ”En tant till. En farbror till” som ska klaga och säga till. Till slut finns nära noll förtroende för de vuxna och det leder till beteenden som är svåra att hantera. ”Varför ska jag lita på dem?” …. leder till ”Varför ska jag följa honom eller henne?”
Det finns ingen utväg förutom:
– Att vara på plats
– Att visa att du åtminstone är en person de kan lita på
– Att vara extremt stabil och pålitlig
– Att stå emot även när det blåser hårt
– Att visa att beteende de visar upp accepteras inte, men de som personer accepteras – att skilja på sak och person
– Att ständigt hitta det eleven gör rätt och när han eller hon är konstruktiv
– Att ge meningsfulla uppgifter på rätt utmaningsnivå
– Att ständigt följa upp
Åtgärd
Ge just en elev som du normalt har svårt att nå fram till en orsak till att lita på dig. Var närvarande, stabil och konstruktiv. Vad kan du testa?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
