Hej!
En av de pedagogiska teorierna som haft mest inflytande är Benjamin Blooms undervisningstaxonomi från 1950-talet. Det han beskriver är olika stadier i innehållsprocessens komplexitet.
Fakta
Förståelse
Tillämpning
Analys
Syntes
Värdering
Den svenska läroplanen och de nuvarande bedömningskriterierna med tankar om förmågor har sitt ursprung i denna pedagogiska modell.
Denna teori kan tolkas och användas på olika sätt. En tolkning är att målet är en rörelse mot allt mer komplex förståelse av de olika begreppen inom ett ämne. Om du är fritidspedagog eller fritidsledare tänk bara vilket långsiktigt arbete som krävs för att få barn att begripa sig på fotboll så att de får en speluppfattning och ser hela planen och inte bara följer bollen. Man kan också tolka det som ett sätt att se att kunskap ska gå från att vara statisk och sluten (detta ska du lära dig) till en mer dynamisk och öppen syn på lärande (detta är processen du behöver för att lära dig.)
Skolkritiker brukar påpeka att skolans undervisning alldeles för sällan rör sig från faktanivån till en mer komplex analytisk nivå. Ja, inte heller finns det mycket utrymme för tillämpning. Läroplaner på senare tid har försökt att avhjälpa detta problem.
Åtgärd
Analysera en lektion från veckan som har gått med utgångspunkt från Blooms modell. Det må vara svårt att gå från fakta till syntes och värdering inom fyrtio minuter, men frågan är om du ser en rörelse åt större komplexitet i dina lektioner. Beskriv och berätta.
Planera en kommande serie av lektioner med denna kunskapshierarki som modell och kontrollera med Skolverkets bedömningskriterier. Vad har du för plan för att röra dig mot alltmer kunskapskomplexitet och förståelse?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
