Hej!
I de föregående avsnitten har jag beskrivit, i grova drag, olika tillvägagångssätt för undervisning. Vilket sätt är bäst?
Det beror på – förstås. Min poäng är att alla sätt kräver förberedelse, skicklighet och lärarens tydliga ledarskap. I en tid där relationer är grunden för ett gott samarbete är tillit till elevernas förmåga och förtroende för läraren som person en förutsättning, oavsett metod.
Alla metoder har ett berättigande, men det är rätt tydligt att senare tids ”eget arbete” fungerar väl endast med de högt motiverade och mest självständiga eleverna. Även grupparbete och projektarbete kräver nära ledarskap och handledning för att leda till bra resultat. Alla metoder kräver en lärare som leder eleverna till en högre nivå av förståelse.
Personligen ser jag stor potential i 3.5 tänkande, men det är en lång väg dit. Jag gillar den vägen eftersom man tränar till ansvar, samverkan och samhällsengagemang. Men man ska inte underskatta utmaningarna och absolut tro att bara man har ”forskning” på schemat att det automatiskt blir bra.
Man måste, som lärare, välja en metod som passar de flesta i gruppen. Ingen metod löser allt och det är viktigt att då och då variera sig. Däremot är det en fördel om du väljer en metod som passar din personlighet och dina talanger. Är du en bra handledartyp – handled. Om du är en bra berättare – berätta. Om du är bra på att organisera projektarbete – organisera. Om du är bra på att skapa och leda spel – spela på!
Jag ber dig bara förstå att all bra undervisning kräver planering och goda förberedelser.
Åtgärd
Vilken form av undervisning är mest typisk för dig? Varför? Hur vill du utveckla den formen så att du (och resultaten) blir ännu bättre?
Vad du väljer hör också ihop med din syn på kunskap. Hur elevaktivt tycker du det ska vara? Hur lärarcentrerat ska det vara? Hur ofta ska man fråga eleverna vad de vill undersöka?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
