8. Anpassning och tempo

Hej!

För att bygga upp bra relationer och för att bygga upp ett förtroende är det viktigt att kunna anpassa dig till barnets/elevens sätt att lära och vara. En intressant detalj är tempo. 

Har du märkt att en del av dina vänner eller kollegor pratar mycket fortare än andra eller alltid tycks ha bråttom eller svårt att sitta still? Så är det med barn och ungdomar också. En del tycks alltid ha bråttom och behöver röra på sig, behöver variation och blir snabbt uttråkade. Andra, däremot, uppskattar lugn, vill att du inte alls ska stressa upp dem och behöver faktiskt höra saker flera gånger för att förstå. De behöver även tid att smälta information och instruktioner.

Dilemmat är om du som person är på ett sätt och barnet eller eleven du ska hjälpa är på ett annat. Eftersom det är du som har ansvar för kommunikationen som vuxen i er relation, gäller det för dig att läsa av elevens sätt att så att du bättre kan bemöta det. 

Har du för bråttom kan barnet/eleven låsa sig. (Alla småbarnsföräldrar vet vad jag menar). Är du för bestämd och det ibland blir tjat, kan barnet/eleven göra tvärtom. (Alla tonårsföräldrar vet vad jag menar.)

Visst kan du förvänta dig att även den du samarbetar med ska anpassa sig till dig, läraren eller situationen, men jag kan inte nog betona (igen) konsekvensen av att du har ett huvudansvar för samarbetet i din roll som vuxen. Det innebär att du är lyhörd för hur eleven är som person och hittar ett tempo och sätt som matchar elevens sätt att ta emot information eller en instruktion. 

Åtgärd

Är du generellt en person som ofta har bråttom? Eller är du en person som tycker att stress är det värsta du vet? Hur matchas ditt tempo med det barnet eller den elev du jobbar mest med har? Vilken personlig egenskap behöver du utveckla för att ert samarbete skulle kunna bli ännu bättre?

Med vänlig hälsning

© John Steinberg