Hej!
Ett genomgående mönster man ser när det gäller pedagoger som klarar sitt uppdrag på en hög nivå är att de är välorganiserade. De har en plan A. De har även en plan B. De är extremt väl förberedda med allt material på plats.
Det märkliga är att när man har en plan blir det lättare att improvisera och anpassa sig till situationen.
Det var inte så länge sedan man var tvungen att lämna in detaljerade lektionsplaneringar till sin rektor. Det är inte lika ofta att man gör så idag som förr i tiden och om du inte ska visa för rektorn, är det bra att åtminstone tänka tanken om rektorn, en skolinspektör, en förälder, eller du ska överlämna till en vikarie, att du har planering som går att förklara för dessa besökare eller din vikarie.
Egentligen är en sådan planering rätt så självklar till sitt innehåll:
– Mål och syfte måste förklaras och synliggöras (visuellt).
– Du har en idé om hur du ska inspirera och skapa intresse.
– Du knyter an till tidigare lektioner och begrepp.
– Du planerar vilka aktiviteter som ska ta ungefär hur lång tid.
– Du har tänkt ut lektionens dramaturgi och rytm.
– Du har en struktur för de olika aktiviteterna och momenten.
– Du kan konkretisera för eleverna exempel på hur de ska göra.
– Du planerar för en sammanfattning och ibland en kort utvärdering.
– Du vet redan nu hur det hela ska följas upp nästa gång.
Åtgärd
Sätt dig tillsammans med en kollega och hjälp varandra planera en kommande lektion eller aktivitet som ni planerar lite mer i detalj än normalt – och skriver ner detta. Diskutera hur ni brukar planera, om lektions- eller aktivitetsplaneringens betydelse och hur ni kan öka kvalitén i era förberedelser.
Om en ”skolinspektör” skulle komma på besök nästa vecka och t.o.m. sätta betyg på hur du gör, vilken lektion eller aktivitet skulle du vilja att han/hon tittade på? Varför blir den så bra, tror du?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
Bokrekommendation: Lektionsdesign av Helena Wallberg (Gothia Fortbildning)
