Hej!
En klassisk aktivitet på rasten och på fritids är när barnen spelar fotboll. Detta brev till fritidspedagoger använder fotboll som en metafor för dilemmat mellan frihet och struktur.
En sak är klar – de allra flesta barn vill bara spela, gärna utan de vuxnas inblandning och gärna utan särskild färdighetsträning som man gör om man är med i ett fotbollslag. Som vanligt behöver du bedöma gruppens mognadsgrad. Om det fungerar väl, att alla känner sig inkluderade och att få konflikter uppstår, då kan man givetvis ge barnen fritt spelrum för sin fotboll.
Samtidigt är det viktigt att förstå att fotboll, liksom andra idrotter och aktiviteter, kan användas till så mycket mer än bara fysisk aktivitet.
– Den tränar både fysisk och psykologisk uthållighet.
– Den tränar till samarbete och laganda.
– Den tränar fysiska attribut såsom balans, koordination, rörlighet och givetvis specifika fotbollsfärdigheter såsom skott, pass och nedtagningar.
– Den tränar taktik.
– Den tränar speluppfattning – att kunna läsa av vad som händer.
– Den tränar hänsyn till regler.
– Den påverkar självuppfattningen och självkänslan.
– Den tränar att komma igen trots motgångar.
– Den tränar att glädjas åt andras framgångar eller att hantera kompisars och egna motgångar.
– Den tränar lyhördhet mot ledare och respekt för domare.
Och så vidare…. Visst, rulla ut en boll och låt barnen spela. Men ibland och oftare än vi tror, gagnas barnen och fritidsverksamheten av målmedveten träning innan man släpper barnen fria. ”Idag ska vi träna balansövningar först.” ”Idag ska vi träna inspel.” ”Idag ska vi träna speluppfattning.”
Du kommer att mötas av protester och suckar. Men du gagnar kompetensutveckling, lyhördhet för instruktioner, samarbete barnen emellan och så mycket mer. Det är ”inte bara” att spela fotboll. Det gäller att utveckla både individen och lagandan, vilket är en stor del av ditt uppdrag.
Åtgärd
Ge andra exempel på aktiviteter som kan användas som en ”metafor” för individ och grupputveckling.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
