Hej!
Ingen demokrati utan konflikter. Det är ett sätt att tänka. En stor del av vitsen med en demokrati är att man ska kunna ge uttryck för olika åsikter och hitta fram till fungerande kompromisser. Hur ni hanterar konflikter inom personalgruppen speglar, till stor del hur väl skolan fungerar. Eller?!
Vi vill så gärna komma överens. Vi vill så gärna söka konsensus. Vi vill så gärna att alla ska trivas – alltid. Men är det möjligt? Är det ens önskvärt?
Jag är uppvuxen i en familj där konflikter i princip var förbjudna och det bär jag med mig i mitt vuxenliv vilket innebär att jag ogärna hamnar i konflikter.
En konsekvens är att jag hellre anpassar mig och ger mig istället för att ta risken att göra andra arga eller besvikna. Det är inte alltid bra. Det finns saker som är värda att kämpa för.
En nyckel till en välfungerande demokrati är att man lär sig att ”slåss på ett schysst sätt.” Det vill säga att ha olika åsikter och kämpa för sin sak och att göra det på ett respektfullt sätt.
Det är intressant att tänka på detta även i vårt arbete med eleverna. Hur gör vi med elever som protesterar mot våra planer och rutiner? Lär vi eleverna att ”slåss på ett schysst sätt” och att hantera de naturliga konflikterna som uppstår bland 25 elever i trånga utrymmen?
Åtgärd
Berätta gärna om ditt eget förhållningssätt till konflikter. Var konflikter en normal del eller en förbjuden del av din uppväxt?
Hur hanterar vi konflikter inom kollegiegruppen? Ge ett exempel på en konflikt eller meningsmotsättning som resulterade i en bra kompromiss. Vad krävs för att ”bra” kompromisser ska kunna komma till stånd?
Vad innebär det att ”slåss på ett schysst sätt”?
Hur kan vi bli bättre på att lära eleverna att hantera konflikter sinsemellan?
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
