Hej!
Det finns en övning som jag använder på mina kurser då och då där jag säger till publiken att jag ska komma in i rummet och säga två ord. Jag ska göra det fyra gånger, säger jag, och använda samma ord, fast säga dem på fyra olika sätt.
1. Första gången kommer jag in i rummet (eller från bakom scenen) och nästan skriker, ”Stå upp!” Många står upp men inte alla. Jag skojar med gruppen och säger, ”Nu har jag hittat alla gamla militärer.”
2. Andra gången kommer jag in i rummet och säger ”Stå upp!” på ett mycket trevligare sätt, men jag använder en ”sitt ner” gest, d.v.s. det jag säger och det jag gör hänger inte ihop. Då är det inte många som reser på sig.
3. Tredje gången kommer jag in i rummet och säger med den ynkligaste rösten jag har, ”Stå upp.” Några står upp och då har jag hittat alla med moderskänsla, skojar jag om.
4. Fjärde gången kommer jag in i rummet, tar plats i mitten av scenen, nära publiken och med en tydlig men ändå ”vänlig” bestämdhet säger jag ”Stå upp!” Och det gör de.
Givetvis används övningen som en ingång till en diskussion om hur man får en grupps förtroende och hur man får följsamhet. Och notera att följsamhet inte är samma sak som ”auktoritärt.” Med följsamhet menar jag att du som ledare har skapat ett sätt att umgås med gruppen så att de ser dig som en tydlig, vänlig, viktig ledare.
Åtgärd
Experimentera med ditt sätt att be eleverna göra någonting, till exempel att ställa upp innan de går in i rummet eller städa upp innan de ska lämna rummet. Gör fel. Gör rätt. Se om det blir en skillnad i följsamhet.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
