Hej!
Min förhoppning är att många av fortbildningsbreven i Fortbildningsbiblioteket känns relevanta för fritidspedagoger även om jag oftast använder klassrumsterminologi. Hur fritidshemmen fungerar har stor betydelse för barnen, förstås, men även för skolans utveckling, dignitet och rykte.
Liksom övergången från instruktion till eget arbete eller grupparbete i undervisningen är viktig, gäller det även övergången från skolan till fritids. Några principer att tänka på:
– Har fritidspedagogerna fått tillräckligt mycket tid att planera sin verksamhet, ta fram lämpligt material, fördela ansvar pedagoger emellan och för att klargöra syfte och mål?
– Finns rutiner för en smidig övergång så att eleverna inte bara lämnar klassrummet vind för våg och springer iväg ut till gården eller till fritids. Till exempel är det många fritidspedagoger som går in i klassrummen och talar om vad som ska hända, var och när. De förbereder eleverna både mentalt och fysiskt för övergången. De visar att de har en struktur för vad som ska hända och en förväntan om hur det ska gå till.
– Om man inte samlar eleverna i klassrummen, finns det en uppstart och samling på fritids? Som bekant är rutiner och ritualer även fritidspedagogernas bästa vänner.
– Fri lek i all ära – och det behövs – men finns tillräckligt många välstrukturerade aktiviteter med mål och mening? Att spela fotboll är en sak, att spela fotboll med ett tydligt träningssyfte är en helt annan sak. Att måla är en sak, att måla med ett syfte, ett mål, en teknik att träna blir det en helt annan sak.
– Utnyttjar man varandras kompetenser på bästa möjliga sätt? Är det möjligt för fritidspedagogerna att allt oftare utnyttja sina styrkor, talanger och förmågor?
– Finns det en god balans mellan frihet och struktur? Mellan gruppaktiviteter och individuella aktiviteter? Mellan elevernas önskemål och pedagogens analyser av vad som behöver tränas?
– Har man tid att se alla – barnen, förstås, men även de många gånger stressade föräldrarna – och varandra?
Lycka till!
© John Steinberg
