Hej!
En del av undervisningskonsten att hålla en bra balans mellan förpliktelser och intuition. Med intuition menar jag din känsla för vad gruppen vill och har behov av.
Det betyder att bra pedagoger ofta är modiga. De litar på de signaler de får från gruppen och litar på sitt ledarskap för att knyta an till gruppen, men ändå tar hänsyn till kursplanens krav. Det innebär en svår balansgång men är vad bra undervisning ofta består av – ett växelspel mellan det du ska ”hinna med” och det som elever uppfattar de har intresse av.
Det kräver tillit till dig själv – att lita på din intuition, att lyssna lite extra på dina elever, att våga improvisera lite oftare, att våga följa ett spår ut i det okända och lita på att du kan ”ro hem” det till slut.
Det gäller att förstå ett övergripande syfte med din undervisning – att lyfta eleverna till nya tankar, idéer, kompetenser och attityder, och att det i förlängningen blir viktigare än att ”hinna med.” Det är inte lätt! Men detta är vad framgångsrika pedagoger gör. Det är givetvis lättare att göra om du känner dig trygg i ditt ämne, har stor tillit till dig själv och stor tillit till eleverna.
Improvisation. Spontanitet. Utflykter till det okända. Anknytning till nutid. Anknytning till elevens värld. Anknytning från nutid tillbaka till dåtid. Är det inte detta som är undervisningskonst?
Åtgärd
Ge ett exempel på en meningsfull och givande ”utflykt” du har gjort med dina elever där det blir någonting helt annat (fast bra) än vad du ursprungligen hade tänkt dig. I förskolans värld händer detta dagligen eftersom man bara måste bemöta barnens frågor och undringar. Fortsätter vi med detta när barnen blir äldre?
Ge ett exempel på hur du bättre skulle kunna knyta an ett kommande avsnitt i din undervisning till elevens värld och behov.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
