Hej!
Alla som har varit i skolans miljöer vet att det är en evig kamp att ha rätt förväntningar på varandras beteende. Vad betyder detta?
Eleverna förväntas ofta anpassa sig efter skolans förväntningar, tempo, schema och instruktioner. Nu ska du lyssna. Nu ska du göra klart. Nu ska du flytta dig hit. Nu ska du vara i grupp med dem. Nu ska du äta. Nu ska du gå ut. Nu ska du vilja ha idrott. Nu ska du vilja ha matematik. Nu ska du vänta.
Det är knappast alla som klarar dessa ständiga ändringar och långt ifrån alla som har lust att hela tiden göra som andra har bestämt att de ska göra. (Hur är det med dig själv på denna punkt?)
Samtidigt är det svårt för en lärare att anpassa sig till tjugofem olika elevers behov, tempo, intressen och sätt att lära sig. Du som fritidspedagog kan ha ännu fler barn som du ansvarar för tillsammans med dina kollegor.
En del av vad jobbet betyder är att hjälpa barnet/eleven med dessa anpassningar. Samtidigt finns en konflikt mellan din lojalitet till barnet och din lojalitet till ”skolan” och ”systemet.”
Det finns inga enkla lösningar. Nyckeln är att hålla så bra balans du kan mellan skolans/fritidshemmets krav och önskningar och barnens behov och önskningar. Ibland måste barnen lära sig att anpassa sig för att gruppen ska fungera. Ibland behöver du tillåta, särskilt på fritids, att ett barn behöver göra saker på sitt eget sätt, efter eget behov och i sin egen takt.
En medvetenhet om detta givande och tagande och om dina olika lojaliteter kan ge dig en större förståelse för balansen du behöver hålla. Men detta är en av de största och svåraste utmaningar du har.
Åtgärd
Ge exempel på lojalitetskonflikter mellan skolan/fritids och vad barnet vill och behöver. Diskutera hur ni handskas med dessa lojalitetskonflikter.
Med vänlig hälsning
© John Steinberg
