Hej!
Banalt. Självklart. Jo, jag vet. Många av mina sk. Fortbildningsbre kan upplevas så, särskilt av erfarna pedagoger. Men… det skadar aldrig att tänka efter, särskilt när vi arbetar inom en skolvärld som bygger så mycket på rutin och traditioner. Varför gör jag så här? Hur kan det göras bättre? Hur skulle det kunna bli annorlunda och effektivare?
På väg mot en lektion borde det rimligtvis finnas många tankar i ditt huvud. Några exempel:
– Vad är passets syfte och hur ska jag förklara det för eleverna på ett entusiastiskt, tydligt och motiverande sätt?
– Har jag en tydlig struktur för min tidsdisponering?
– Finns rätt material på plats?
– Är rummet inbjudande och välkomnande?
– Behövs teknik och fungerar den?
– Är rummet arrangerat för sitt syfte?
– Hur ska gruppen komma in i rummet?
– Hur ska jag hälsa och få alla att känna sig välkomna?
– Hur ska jag knyta an till några av de informella ledarna?
– Var ska jag stå och vad är det första jag ska säga?
– Hur ska jag ge mina instruktioner?
– Vilka signaler letar jag efter för att veta om eleverna förstår vad som ska göras?
– Vilka signaler letar jag efter för att veta om eleverna har förstått själva principerna, termerna, processerna vi har gått igenom?
– Hur vet jag att eleverna förstår mina kvalitets- och bedömningskriterier?
– När och hur ska jag sammanfatta då och då?
– Hur ska jag runda av och tacka för idag?
– Hur ska jag knyta an till nästa gång vi ses?
Sorry…. men ingen har lovat dig en dans på rosor. Du har valt ett yrke som kräver mycket eftertanke, planering och uppföljning. Gör det till en rutin att fråga dig själv allt oftare ”Varför gör jag på detta sätt?” ”Hur kan jag bli ännu mer professionell i mitt agerande?”
Lycka till!
© John Steinberg
Läs gärna min bok Fyrtio minuter, hundratals beslut (Gothia Fortbildning) som riktar sig särskilt till nya pedagoger.
